Kapitel 3 - You don't even know me!
Jag slog upp dörrarna till skolan och började gå. Varför kollade alltid alla på mig!? Jag börjar bli lite irriterad på det. Jag menar så ful kan jag inte vara, eller? Jag suckar och börjar gå mot mitt skåp. På vägen känner jag hur någon ansluter sig till min sida, överraskat kollar jag åt sidan för att kolla vem det är. Till min stora besvikelse ser jag – Harry – ugh.
”Heej Sexy!”
”Hej äckel”
”Hur mår du?”
”Som om du bryr dig”
”Vad är det du har emot mig?! Alla gillar mig, hur kan du inte göra det!?” Han slog ut med armarna frustrerat.
Jag suckade djupt och irriterat.
”Du känner ju mig inte ens!” Han suckade frustrerat men gick ändå därifrån. Jag suckade igen fast lättat den här gången.
Jag låste upp mitt skåp och kollade mitt schema, Kemi – great! Jag tog mina saker, sen började jag gå mot min första lektion.
* * *
När jag kom hem gick jag som vanligt upp på mitt rum, slängde mig på sägnen och förbannade mig själv för att jag levde. Okej det där kanske lät lite överdrivet.. men det var det jag gjorde. För jag hatar mig själv. Jag suckade, det var något jag gjorde ofta.. Nu när jag tänker efter så gör jag det minst 10 gånger om dan. Jag suckade igen, fast den här gången åt mina jobbiga tankar. Jag fattar inte varför jag tänker så mycket, jag menar jag har ju ändå inget vettigt att tänka på. Jag tänker liksom bara på massor med onödiga saker! Usch nej nu blir jag sur.
Mitt i allt mitt tänkande så började min mobil ringa, så jag tog upp den och svarade,
”Hej sis!”
”JUSTIN!”
”Haha ja..”
”Ja saknar dig så jävla mycket!”
”Saknar dig också sis!”
”När kommer du?”
”Um.. Jag vet inte exakt”
”Vad menar du?”
”Eeh du kan vi ta det här morgon? Jag måste verkligen gå nu, min paus är över”
”Okej.. älskar dig”
”Älskar dig sis!”
Jag la besviket på. Vad menade han? Tänk om han inte kommer! Då vet jag seriöst inte vad jag gör.. Jag sukade (igen) och tog upp min bok och penna..
Justin ringde nyss, han lät orolig.. frånvarande.. osäker. Vad ska jag göra? Tänk om han inte kommer? Tänk om han inte kan träffa mig.. eller ännu värre – tänk om han inte vill.
Okej jag måste byta samtalsämne innan jag börjar gråta. Jag hatar att gråta. Vi kan ju skriva lite mer om skolan. Jag överlevde, behöver jag säga mer? Jag hatar skolan , jag hatar honom! Han är så äcklig, så obehagligt. Fast jag måste erkänna att han är jävligt snygg. Skrev jag nyss det där? Åh gud döda mig innan jag dödar mig själv. Ingen kommer någonsin få läsa detta.
Jag smällde igen boken, jag övervägde om jag skulle gå och slänga den eller inte men bestämde mig för att gömma den till vidare. Sen la jag mig ner och somnade..
________________________________________________________________________________________
Bajsdåligt mellan kapitel, det är nästan så jag skäms.. Haha men jag behövde ett mellan kapitel, sorry!
Kommentera! :)
  4 kommentar(er)
Ni får jätte gärna kolla min blogg, fast det är ingen fanfic dårå bara en vanlig blogg.