Fan! Fan! Fan! Han fick inte se 'det', snälla säg att han inte hade sett 'det'! Snälla jag ber till gud! Dom enda som vet om 'det' han nyss pekat på är jag och 'Curella and her husband'.. Men dom vet inte vad som finns bakom 'det', den enda som vet är jag. Det är inte meningen att någon annan ska veta, det är ju liksom därför 'det' är gömt! Men jag kan väll berätta för Justin? Jag menar han litar jag ju på..

Jag tog ett djupt andetag. Okej här kommer det..

"It ... is .. just a broom closet!” Jag klarade inte av att säga det, det kommer bli allt för pinsamt och jag kommer börja gråta – vilket jag vägrar göra inför Justin – så jag ljög..

Han kollade på mig väldigt skeptiskt.

"If there is a" broom closet "why did it take so long to get it, and why is it hidden so you will not see it?” sa han sedan.

Vid det här laget satt jag och gav mig själv mentala käftsmällar..

”Because it's supposed to not be visible, kind of that it is not good blah blah blah, and it took a long time because it does not show, and when I'm not on it, which means that I forget what it is ..” Världens sämsta lögn, jag menar jag kunde väll kommit på något bättre?

Justin höjde på ena ögonbrynet, och jag kunde se på långa vägar att han inte trodde mig..

”Okay, let's pretend that I believe yout. Because how much I nag you're not going tell me..”

Jag andades lättat ut. Jag vet att det här är löjligt, och att jag egentligen bara borde berätta. Men jag vågar inte på något sätt. Jag va rädd, och det var det enda som stoppade mig.

 nästa dag:

Jag granskade mig noga i spegeln, från topp till tå. Det såg perfekt ut, allt var perfekt och jag kunde inte vara lyckligare. Här stod jag Harry Edward Styles - the lyckiest man on the planet. Jag hörde hur det knackade på dörren och i nästa sekund slogs dörren upp och mamma och Gemma kom inrusandes med tårar i ögonen. Dom såg lyckligt på mig.

”Jag kan inte fatta att du ska Gifta dig!” Skriker mamma lyckligt ut och kramar om mig.

”Du är så vacker och stilig!” säger hon sedan och rätar till min fluga. Jag kan inte göra något annat än att le stort.

”Och jag som trodde att jag skulle gifta mig innan dig” säger Gemma gråtandes och slänger sig i mina armar. Jag skrattar lite åt henne men kramar ändå tillbaka. Mamma står och kollar kärleksfullt på oss. Innan hon slog ihop händerna och säger,

”Okej nu är det dags” Jag trodde jag skulle spricka av lycka snart. Men jag nickade och vi började gå mot stranden. Jag hade alltid velat ha ett strandbröllop, barfota..

När vi väl var framme så ställde jag mig bredvid prästen och kollade ut på all som var här. Jag granskade varje person noga. Sen flyttade jag min blick mot mina fyra bästavänner som även var mina 'Bestmans'. Sen lät jag min blick vandra mot strandgången mellan platserna som var fyllda med folk. Jag följde hela gången med blicken tills jag hittade det jag sökte. Där stod hon med den finaste vita klänningen jag någonsin sett, hennes perfekta ansiktsdrag var perfekt sminkade, hennes hår var utsläppt men man kunde se att det var en väldigt avancerad frisyr, hon var helt perfekt. Klänningen följde hennes former perfekt. Jag flyttade upp min blick till hennes underbara bruna ögon, och det enda jag kunde göra var att le lyckligt och kolla kärleksfullt in i hennes ögon. Musik började spelas och hon började sakta men säkert röra sig mot mig. Vid låtens slut var hon framme vid mig. Jag tog emot hennes hand och ledde upp henne så hon stod bredvid mig och höll i mina händer. Jag kollade rakt in i hennes ögon när prästen började tala. Jag lyssnade inte speciellt noga tills han sa att vi skulle säga efter honom..

”Jag Harry Edward Styles tager dig Nelsie Stewart....

Jag satte mig klarvaken och kallsvettig upp i sängen. Drömde jag nyss det där!? Jag menar på riktigt? Nu blev jag verkligen rädd, hon har gått på min skola i EN VECKA!! Jag menar det här är inte normalt! Jag är liksom för ung för att ens tänka så. Det här kan inte vara sant. Och det som skrämmer mig mest är att jag faktiskt önskar att drömmen var sann.. snälla säg att jag inte tänkte det där!?
Jag skakade på huvudet för att bli av med mina irriterade tankar och tog en titt på klockan, HALV FYRA PÅ MORGONEN!? Du måste skoja med mig? Jag suckade trött och släpade i upp ur sängen. Jag släpade trött mina fötter efter mig in till badrummet. När jag kom fram till spegeln kollade jag rakt in i mina trötta ögon. Jag var verkligen trött. Jag satte på kranen och böjde mig fram för att skvätta vatten i mitt ansikte. Vattnet var kallt och uppfriskande. Jag visste att jag inte skulle kunna somna om nu. Så istället gick jag ner i köket och öppnade kylskåpet i hop om att vi skulle ha något ätbart. Jag hittade en kladdkaka som mamma hade bakat igår. Jag tog ut den och började äta. När jag hade ätit upp kladdkakan kom jag på att mamma skulle bjuda några gäster på den. Fan! Irriterat så ställde jag mig i köket och började leta efter ett recept på kladdkaka. Jag menar så svårt kan det ju inte va, eller?

En och en halv timma senare stod kladdkakan i ugnen. Lättat satte jag mig ner på en stol vid köksbordet. Stryk det där jag sa om enkelt.. Först hade jag fått spring ner till en affär som har kvällsöppet för att köpa mjölk, sen när jag kom hem igen upptäckte jag att det inte skulle vara mjölk i.. Sen så råka jag spilla ner hela salt-skålen i smeten, så den kan vara lite salt. Sen blandade jag ihop bakpulver och vaniljsocker man hallå erkänn att två olika pulver i ungefär likadana burkar är svårt att se skillnad på?! Jag tror även smeten blev liteee lös.. Jag suckade djupt. Jag kunde verkligen inte laga mat! Jag la ner huvudet på bordet för att vila lite, jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre..

Jag vaknade till av att det luktade rök, vad fan? Hur länge hade jag sovit? Jag kollade på klockan och pustade ut, jag hade bara sovit i 40 minuter. Men vad var det som luktade så mycket rök? Sen kom jag på det, kladdkakan! Snabbt reste jag mig från stolen och öppnade ugnen. När jag öppnade fick jag all rök på mig. Snabbt som satan tog jag ur kladdkakan ur ugnen, konstigt nog var den inte bränd.. Jag ställde in det i kylen där den andra kladdkakan hade stått innan. Sen började jag vädra för att få bort röklukten. Jag började känna hur trött jag var, så jag gick och satte mig i soffan och satte på tven.

Jag vaknade upp av att något skakade på mig. När jag tittade upp såg jag mamma framför mig. Hon kollade på mig och sen började hon skratta.

”What are you doing out here, how long have you been up, and why do you have flour on your face?” Frågae hon och brast ut i skratt.

”I don't know..” svarade jag. Sen reste jag på mig och gick upp till mitt rum. Jag gick direkt och tog upp min mobil 12:20am visade klockan. Jag såg även att jag hade fått ett mess från Niall.

”Wassup? Do u want to come over? - N”

”Nothing.. Um sure i'll be at ur place in five – H”

”Good see ya soon”

”see ya”

Jag la ner mobilen och gick till garderoben för att ta på mig något.

Prick fem minuter senare rusade jag in i Nialls hus.

”NIALLLLLLLLL I'M HERE!!” Skrek jag in i huset. Jag hörde steg i trappan och i nästa sekund stod Niall framför mig. Lika glad som vanligt.

”What are we going to do?”

”We can go and play some footbal?”

”Yeah let's do that”

Jag skattade lite åt Niall på slutet där. Men han tog iallafall på sig sina skor och sen gick vi ut ur huset. Vi gick och hämtade en fotboll och sen började vi gå mot parken..

Två timmar senare la vi oss ner helt slutkörda på gräsmattan. Helt plötsligt bryter Niall ut i världens gapskratt, och eftersom jag inte heller kan hålla mig börjar jag också skratta.

”Wait isn't that the girl you are tying to get?” Frågar Niall helt plötsligt efter att vi har slutat skratta och satt oss upp för att prata.

Jag kollar dit och ser Nelsie gå lite längre bort. Hon ser lite borttappad ut.

”Wait i'll be back soon” Säger jag till Niall innan jag reser mig upp för att springa fram till henne.

____________________________________________________________________________________________

Äntligen är kapitel 5 uppe! Haha hoppas ni gillar det! :) x