I look forward to have you here at my school. 

 

 

 

Jag stirrade verkligen på brevet nu. Hade jag verkligen kommit in på mitt dröm collige?

 

Skulle jag skratta eller gråta? 

 

Omg det här händer ju bara Inte.

 

-

 

"Hur ska jag klara mig utan dig i tre år?!" säger mamma med gråten i halsen.

"Du klarar dig det vet jag" svarar jag minst lika gråtfärdigt. Hon tog tag i mig och svepte in mig i en stor kram. Hon höll mig hårt och länge, tills jag inte kunde andas längre. Efter ett tag släppte hon mig och vi båda skrattade lite lätt åt våran barnslighet.

Sen vände jag mig om mot min lillebror. Han grät, vilket fick mig att börja gråta.

"Åååh Melker gråt inte! Då börjar ju jag också gråta" säger jag medan jag lyfter upp Melker i min famn.

"Mel lova komma tillbaka snajt"

"Mel lovar" jag kramade om honom ända tills dom ropade upp i högtalarna "Last call for train 197 from Bradford to London". Jag vinkade till mamma och Melker innan jag vände mig om och gick på tåget.

 

Jag måste ha somnat till för helt plötsligt hör jag hur det rasslar till i tåget och det stannar. Sedan hör jag hur dom ropar upp i högtalarna att tåget är framme. Jag tog mina väskor och gick av tåget. Sen tog jag en taxi till skolan.

 

Jag har fortfarande inte fattat att jag kom in och ska bo här nu.

 

Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade porten till skolan. Jag stannade upp och kollade mig omkring, det var som att komma in på ett hotell kan man säga haha. På höger sida om entrén fanns det en slags reception, till vänster sida var det som ett väntrum med soffor. Rakt fram var det en stor trappa som ledde upp till övervåningen. Överallt var det elever, jag skojar inte det var helt smockfullt. Jag gick fram till receptionen och sa mitt namn. Receptionisten knappade lite på datorn, sen kollade hon upp på mig och det såg nästan ut som om hon granskade mig. Sen reste hon på sig och gick bort till nycklarna som hängde i mitten av receptionen.

 

Det såg ungefär ut som ett slott som har vallgravar runt om kring sig. Nyckelstället är slottet, mellanrummet mellan nycklarna och receptionens bänkar är vattnet och bänkarna är land. Haha jag är så fyndig.

 

Jag skakade på huvudet åt mina tankar innan jag tog emot mitt schema och min nyckel. Receptionisten kollade lite konstigt på mig och log ett så tillgjort leende som möjligt innan hon sa

"Tomorrow at 9am all the new students are going to be in the big aula for more information about the school" jag nickade kort åt informationen. Sen vände jag mig om och gick upp för trappan för att sedan följa vägbeskrivningen för att kunna hitta till mitt rum. Mitt rum låg allra högst upp i byggnaden, suck! Fast om jag har tur så får jag bra utsikt över London.

 

Jag slog upp dörrarna och var nära på att tappa hakan helt. Skulle jag bo här i tre år?! Det var ju enormt! Jag gick in och stängde dörren efter mig. Det var nästan ett hotell jag bodde på.

 

Seriöst det är ett f*cking hotell!

 

Först kom jag in i en liten hall som satt ihop med vardagsrummet, till höger låg det ett litet kök och till vänster en toalett. Om man gick lite längre in i lägenheten/rummet så fanns det ett sovrum med en dubbelsäng i. Helarummet var redan inrett med möbler. Hela lägenheten (som jag har bestämt mig att kalla det för) gick i färgerna vitt, turkost, svart och brunt. Det såg väldigt modernt och lyxigt ut.

Jag gick in till mitt nya sovrum och började packa upp mina saker. När jag var klar så satte jag mig nerpå sängen och började studera papperna jag fick nere i receptionen. Jag upptäckte att lektionssalarna och själva skolgården låg ungefär 500 meter härifrån, och att det här var ett gammalt hotell som skolan hade tagit över.

 

Vad var det jag sa?

 

Alla elever åt frukost, lunch och middag på hotellet men hade lektioner i dom andra byggnaderna. Efter att ha studerat mina papper ett tag och läst lite information om skolan samt kollat upp mitt nya schema så bestämde jag mig för att gå ut och se mig omkring lite. Jag tog på mig ett par rosa pumps och gick ut.

Jag gick runt lite i orådet och tittade. Ungefär 5 minuters promenad från skolan hittade jag ett Starbucks som jag bestämde mig för att gå in på. I kassan stod det en ganska ung tjej som log vänligt åt mig när jag kom in. Jag log tillbaka och sa sedan min beställning. Hon nickade och började sedan fixa med massor med maskiner bakom kassan. Jag ställde mig lite vid sidan om och väntade tålmodigt. Det tog ungefär en minut innan hon var klar, då betalade jag och tog emot min cappucino. Jag tog upp min mobil och vände mig om för att gå ut från Starbucks. Men precis när jag vänder mig och så snubblar jag över min egna fot och tappar ut hela min cappucino över personen som står bakom mig. Personen bakom mig som såg ut att vara en tjej i arton års åldern får spel och börjar skrika. Jag reser mig snabbt upp och känner hur min fot säger ifrån och jag faller hjälplöst mot marken. Sen blir allt svart.

 

___________________________________________________________________________________________________________________________