___________________________________________________________________________________________________________________________

 

 

Det här går inte. Frustrerat knölar jag ihop pappret jag nyss använt och slänger iväg det mot papperskorgen. Det hamnar någonstans bland alla andra 1287487395945859959494 hopknölade papper. Frustrerat dunkar jag huvudet i mitt skrivbord. Varför vill det inte fungera?! Sakta tar jag upp ett nytt papper och lägger det framför mig, skillnaden den här gången är att jag bara sitter och stirrar tomt på pappret framför mig. Noga börjar jag tänka igenom hur min text ska se ut. Efter tio minuters funderande trycker jag sakta pennan mot pappret.

 

 

Det tog inte lång tid innan jag hade försvunnit in i mitt skrivade. Det enda som fanns just nu var jag, pennan, pappret och musiken. Musiken hjälper mig alltid att fokusera, vad jag än ska göra. Så har det alltid varit. Tre timmar senare var jag äntligen klar med min ansökan.. Suck. Sakta reser jag mig upp från stolen så att den skrapar mot marken och ger ifrån sig ett obehagligt ljud. Jag samlar ihop mina saker lite snabbt och släpar mig sedan ut till hallen. Snabbt snörar jag på mig mina vita converse och tar på mig en mysig kofta innan jag öppnar dörren och går ut. Jag kontrollerar att jag stängt dörren innan jag vänder mig om och börjar gå ner mot brevlådan. Väl framme vi brevlådan så tvekar jag lite innan jag lyfter på locket och stoppar ner min ansökan. Nu finns det ingen återvändo.. (Stavar man det så? Haha)

 

Imorgon när dom kommer och tömmer posten så kommer den skickas till The Art University of London. Det har varit mitt dröm College så länge jag kunde minnas. Collieget hette "The Art Unniversity of London" men det fanns fyra olika linjer på skolan, Bild , Dans , Teater och Musik. Jag hade valt bild linjen. Om det fanns något som jag var bra på så va det ätt måla, teckna och sketcha..

 

Jag vette fan vad man säger!

 

 

Det första jag gjorde när jag kom in igen var att öppna kylskåpet. Jag sökte med blicken efter något ätbart. Men icke då min mamma hade inte varit snäll och köpt något ätbart.. Ugh. Lite smått irriterad över att det inte fanns något gått stängde jag kylen och gick upp till mitt rum.

 

-

 

Det plingade till i min mobil, och jag var snabb med att svara,

 

 

Ciara va tre år äldre än mig. Vilket betydde att hon var arton år. Mamma sa att jag alltid förändrades när jag var med Ciara, och tycker igentligen inte om att jag är med henne. Men hon är min bästavän och jag älskar henne. Hon har alltid stöttat och hjälpt mig genom allt. Ciara är den här coola vackra människan som alla vill vara vän med. Visst jag och hon festar alltid, hon var den som gjorde så jag blev full första gången osv. Men när jag är med Ciara känner jag mig sedd typ. Och så va hon var myndig och kunde lätt få in oss på klubbar. Och det va det vi skulle göra idag, vi skulle på klubb!

 

 

 

Snabbt ställde jag mig upp och började rota igenom min garderob i jakt på någonting mer festligt. Det slutade med att jag tog på mig ett par korta (då menar jag korta) shorts och ett turkost linne med helt öppen rygg.

Jag visste att mamma satt på nedervåningen och kollade på tv. Och man var tvungen att passera vardagsrummet för att komma till dörren. Plus att mamma skulle bli rasande om hon såg mig gå ut klädd såhär efter 10 på kvällen. Så istället för att smyga förbi mamma och riskera att bli upptäck så gjorde jag det jag gjort så många gånger förut. Så tyst som jag kunde öppnade jag mitt fönster, gick ut på garagetaket som låg utanför mitt fönster. Sen stängde jag fönstret så gott som det gick.

Jag kollade mig omkring för att försäkra mig om att ingen stod och spionerade på mig innan jag började klättra ner för stupröret.

Jag sprang igenom buskarna på baksidan av min tomt för att komma till gatan som låg bakom våran gata. Sen svängde jag direkt till höger för att komma in på en ny gata, som bara låg yttligare tre gator ifrån Ciaras, suck. Snabbaste vägen dit var igenom andras tomter, och eftersom jag hade brottom så var det precis den vägen jag tänkte ta.

 

Fem minuter senare stod jag helt anfådd utanför Ciaras hus.

 

-

 

Musiken dunkade i öronen, fulla kroppar trycktes mot varandra. Jag tror inte det fanns en enda nykter människa här inne. Isånnafall så var inte jag en av dom. Ciara hade jag tappat bort för länge sedan. Men hon visste att jag kunde ta hand om mig själv.

Plötsligt kände jag ett par stora händer ta tag om min midja. Snabbt vände jag mig om för att granska personen bakom mig. Det är en ganska lång kille i artonårs åldern, han var ganska snygg förutom att han hade krulligt hår, pfft sa jag krulligt? Jag tittade lite noggrannare och upptäckte att jag hade rätt, det var verkligen krulligt. Jag struntade i det för stunden och hade kul i nuet.

 

Haha jag är så poetisk.

 

"Do you sant to go somewhere else?" frågar en ganska mörk röst mig plötsligt. Jag vänder på huvudet och kollar på killen bakom mig och ser att det är krulltotten.

 

haha vilket roligt namn. I'm so fucking awesome.

 

Jag nickar bara stumt till svar. Han ler stort och sliskigt innan han tar tag in min arm och börjar leda mig ut.

"So what's your namne love?" frågar han när vi kommit ut.

"Um Melanie" svarar jag

"What a beautiful name" svarar han.

Efter det lilla samtalet så erbjuder han sig att betala en taxi hem. Jag tackar ja och följer med honom.

Jag vet att mamma kommer bli rasande imorgon när jag inte kommer ligga i min säng när hon kommer in för att väcka mig, och jag kommer ha minst tusen missade samtal när jag vaknar..

 

Men vafan, yålå liksom.

_________________________________________________________________________________________