Det var ett tag sen jag skrev här nu faktiskt. Men jag har inte riktigt haft tid.. Sen så har det känts fel att skriva här när jag vet att både Zayn och Justin har läst min dagbok. Men jag känner ändå att jag måste skriva ikapp mig. Justin har bott här i en vecka nu, vilket betyder att det bara är en vecka kvar tills han åker hem. Jag kommer verkligen sakna honom.

Jag har en sak jag verkligen känner att jag måste skriva av mig.. Jag låtsas vara tillsammans med Harry. Eller han är med på det, eller asså ÅHHH nu blandar jag ihop allt! Men jag ska förklara.

Harry har under en längre tid försökt att ”få mig i säng”, och nu har jag vad sa man säga ”slutit ett avtal med honom” . Jag låtsades vara full, och följde med honom hem, väl hemma hos honom så gav jag honom ett litet ”smakprov” innan jag stoppade honom. Allt han vill egentligen är att ligga med mig, så han kan gå och skryta för sina vänner om det sen. Så nu har han lovat att ”låtsas ha ett förhållande” med mig under en längre tid. Vi ska inte bli kära i varandra, det är strängt förbjudet! Man kan se det lite som en lek. Han låtsas vara min pojkvän och jag låtsas vara hans flickvän, han får, göra vad han vill med mig förutom att ha sex. Om han gör detta under en längre tid så kommer han tillslut få ha sex med mig. Och vad får jag ut från det? Jo alla kommer tro att jag haft ett seriöst förhållande med en av skolans mest populäraste killar, och jag kanske om jag har tur kan skaffa några vänner. Plus att Lisa och Carl inte kommer skicka mig till Canada för att jag inte har vänner.

Jag slog snabbt igen boken när jag hörde hur duschen stängdes av. Jag fattar inte hur Justin kan vara så jävla morgonpigg! Aja idag är det Måndag. Värsta dagen på hela veckan. Och idag var den extra hemsk eftersom jag måste gå till skolan.. Men det värsta är att det är sista Måndagen Justin är här, på fredag åker han hem för att träffa mamma.. Och om ungefär en månad börjar hans turné. Jag kommer sakna honom så jäva mycket.

Jag suckade, det måste seriöst vara min hobby – att sucka.. Sedan öppnade jag garderoben och tog fram ett par svarta tajta jeans och en söt topp Justin köpt åt mig någonstans. Jag gick fram till spegeln och började sminka mig. Puder, kajal och lte maskara samt en ljus ögonskugga. Tada! Med osäkerhet beundrade jag min spegelbil. Det såg inte så tokigt ut. Håret lät jag bara hänga – orkade inte göra något åt det..

Tio minuter senare var jag och Harry på väg mot skolan. Han hade stått ute och väntat på mig när jag kom ut genom dörren.

Ytterligare 5 minuter senare var vi framme. Jag fick alla blickar på mig. Jag försökte tänka på att jag gör det här för en bra sak. Jag kände hur Harry kramade om min hand hårdare och jag fick mer mod. Han skulle hjälpa mig det visste jag, för det hade han lovat. 

____________________________________________________________________________________________

Efterlängtat kapitel? Haha Nu är jag igång igen iaf! Och förlåt för eventuella stavfel osv.. Det kanske inte heller är världens bästa kapitel, men ni fick lite förklarat iaf? Haha puss!

Harry kollade skeptiskt på mig.

”Are you sure you want to do this?” frågade han för att kolla att jag var säker.

”100 procent” svarade jag självsäkert. Han satt mittemot mig vid hans köksbord med en kopp te i handen medan jag hade varm chocklad. Jag rörde om lite i min chocklad. Han kollade rakt in i mina ögon och log.

”Okay then we say so” sa jag och log stort. Vi reste oss upp och började gå mot dörren. Innan jag skulle gå ut tog Harry tag i min arm och vände mig om.

”Come to my house around ten” svarade han.

”I will” svarade jag.

”Good” sa han och kysste mig hejdå. Jag besvarade kyssen innan jag vände mig om och gick.

Jag hörde hur dörren tyst öppnades och sen hur någon försiktigt tog av sig sina yttekläder och smög upp för trappan. Det var Nelsie jag visste det. Hon smög tyst in i rummet.

”Where have you been” frågade jag ointresserat.

”Stop acting like you are my dad, because gueass what? You're not my dad!” snäste hon drygt åt mig. Och jag suckade djupt.

”Look i'm sorry..” mer hann jag inte innan hon avbröt mig.

”You should be” fräste hon surt.

”Please let me finish” Sa jag irriterat.

”Whatever” Jag började bli ganska irriterad på hennes beteende.

”I'm sorry for reading your diary okay!? What more can I say? Done is done. And by the way, you dont know anything about mom!” Nästan skrek jag ut. Jag märkte inte att jag kanske hade tagit i lite för hårt när jag såg att det började rinna tårar ner för hennes ansikte. Jag visste mycket väl att mamma var ett känsligt ämne för henne. Jag gick fram till henne och gav henne en kram som hon besvarade.

”I'm sorry” sa jag uppriktigt och lugnare den här gången.

”Me too” sa hon bara och kramade om mig hårdare.

* * *

Lite senare runt sex på kvällen satt jag och Nelsie framför tven och kollade på Nelsies favorit film – Harry Potter. Om ni frågar mig så suger den.. men inte om ni frågar henne. Plötsligt så sätter sig Nelsie upp.

”Where is the Ben&Jerry?” utbrister hon, jag bara skattar åt henne. Hon reser på sig och går ner i köket för att hämta glassen. Jag bryr mig inte ens om att pausa filmen, jag menar hon har ju sett den minst hundra gånger..

När filmen är slut så går Nelsie in på sitt rum och börjar fixa sig.

”Where are you going” ropar jag lite flörtigt till henne.

”I'm just going to meet some friends” svarar hon.

”Some friends or do you mean Harry” ropar jag fortfarande lika flörtigt tillbaka.

”Oh shut up” svarar hon bara. Jag skrockar högt men låter henne vara sen. Ungefär en halvtimma senare lämnar hon huset.

Allihopa satt samlade i Harrys rum och spelade Fifa. Klockan var runt tio på kvällen. Liam satt som vanligt med en öl i handen, han drack nästan alltid. Varje helg söp han sig full, fast nu hade vi bestämt att ha en lugn helg utan sprit (eller utan att bli fulla).. Plötsligt knackade det på Harrys dörr, Niall skrek till. Harry reste sig och öppnade dörren.

”Hey babe” säger en tjejröst sen så hör man ett kyss ljud som fångar allas uppmärksamhet. Alla satt och stirrade på Harry och den där tjejen, vem var det? När Harry äntligen flyttar på sig så att man kan se personen blir alla lika förvånade.

”Omg i'm so sorry babe, i though you was alone i should go” sa hon och skulle precis vända sig om och gå. Då tog Harry tag i hennes arm och vände henne om.

”No don't go babe” sa han och drog henne intill sig.

”Wait 'babe'? Are you two like dating, are you guys kks' or something else? What have I missed here!?” utbrister Louis.

”Shut up Louis!" säger Harry.

"But um.. yeah.. I was going to tell you guys sorry” svarade Harry och höll upp händerna i en försvarsgäst.

”How long have this been going on?” frågade jag ganska chockat.

”For a week mabye” svarade Harry och sneglade lite osäkert på henne.

”Well introduce oss then” sa Liam med ett stort leende.

”Okay.. so um guys this is Nelsie and... um she is kind of my girlfriend” sa Harry osäkert men man kunde höra hur stolt han var över att äntligen lyckats få henne. Han tog tag runt hennes midja och gav henne en kyss. Alla började busvissla och klappa händerna. Jag kunde inget annat än att bara sitta där och kolla rakt ut tomma intet. Det kändes som om någon hade slitit upp mitt bröst. Jag hade inte velat erkänna det innan men sen första gången jag såg Nelsie blev jag kär i henne. 

____________________________________________________________________________________________

Okej  det kom visst ett kapitel endå! Är det rörigt? Lugnt ni kommer fatta snart! Haha tycker själv det är lite rörigt just nu.. hehe men det kommer ordna sig! 

5 kommentarer till nästa? Puss!

Jag var full, riktigt full. Killarna och jag hade varit ute och festat, eller Zayn hade varit lite sen för att han hade varit tvungen att göra något med familjen. Men nu var vi alla samlade, långt hemifrån. Vi hade planerat att hitta några snygga brudar att få i säng. Eller Liam hade planerat.. egentligen ville inte jag det här, jag ville vara hemma sitta i soffan, mysa och kolla på en film med Nelsie. Jag vet att det är konstigt men jag ville verkligen lära känna henne. Jag vaknade ur mina tankar av att Liam smällde till mig ihuvudet.

”Aoch wtf are yu doing man?”

”Shut up, there is your girl” Jag stelnade till, var Nelsie här? Jag började kolla mig runt om kring tills mina ögon fann henne. Hon gick lite längre bort, hon var på väg rakt emot oss. Hon vinglade till lite och skrattade sedan högt. Hon var full det syntes. Hon var även väldigt söt. Jag ville egentligen inte att hon skulle se mig när jag var full, men nu fanns det ingenting jag kunde göra åt det. När hon kom fram till oss så log hon stort sen gick hon rakt emot mig.

”I've missed you darling” sa hon högt och tydligt sen kysste hon mig. Jag kände vilken stor chock jag fick. Hallå hatade inte hon mig!? Jag kände hur killarnas blickar brände sönder mig, och jag kan gissa att deras ögon säkert är lika stora som fotbollar just nu. Men eftersom jag var så full så kunde inte min hjärna hitta någon anledning till att inte kyssa henne tillbaka. Sakta började jag leta mig in med tungan i hennes mun. Hon besvarade det och snart stod vi där och grovhånglade. Efter ett tag avslutade hon det.

”Take it easy, you know we can't do anything when your friends are here” sa hon lite andfått. Jag lutade mig fram och viskade ”my place?” i hennes öra. Hon nickade.

”Sorry guys but he's mine now” sa hon och tog hon tag i min hand och började gå. Jag vände mig om och mimade ”I'll explain later” till killarna, alla nickade med stora smöriga leenden.

Jag var inte full, jag ville bara att han skulle tro det. Och det verkade han göra också. Vi tog en taxi hem till Harrys hus. Vi smög tyst in i hans hus, han visade mig till hans rum som låg i källaren. Det var stort fint och modernt, inte alls den typ av pojkrum jag trodde det skulle vara. I mitten av rummet stod det en stor säng (och då menar jag stor!) , han hade en stor platt tv på ena väggen, i ena hörnet stod det en minikyl och frys. Under tven satt det massor med tv spel. Rummet gick mest i svart och vitt, och han hade även en stor w.i.c.

Så fort vi kom in i rummet så stängde och låste Harry dörren. Sen tryckte han upp mig mot väggen och började kyssa mig. Hans händer sakta men säkert började utforska min kropp. Sakta började han dra av mig min tröja samtidigt som han kysste mig. Han lyfte upp mig och jag satte mina ben runt hans midja sen började han gå mot sängen. Han la sig över mig på sängen. Jag tog tag i hans tröjkant och började dra av honom tröjan, han slutade kyssa mig ett tag för att hjälpa mig. Han sparkade av sig sina byxor innan hans händer började ta av mina. Snart låg vi på hans säng i underkläder. Hans händer började försiktigt pilla på mitt bh-band. Han skulle precis knäppa upp min bh när jag stoppade honom.

”Not tonight” sa jag.

Han suckade och rullade av mig. Sen gav han mig en lång kyss innan vi la oss i sked. Jag fick en konstig känsla i magen av kyssen, det var som om den var kärleksfull på något sätt. Jag skakade på huvudet för att bli av med mina tankar. Efter ett tag så somnade jag in i en djup sömn.

Nelsie hade varit borta sen igår och jag kunde inte gå ut och leta. Hon svarade inte när jag ringde eller smsade, Lisa sa att jag inte behövde oroa mig. Hon brukar komma tillbaka sa hon och så var det inget mer med det. Jag blev arg på Lisa för att hon inte brydde sig. Fast just nu var jag mer arg på mig själv som hade läst hennes dagbok. Med en suck dunsade jag ner på hennes säng. Jag tog upp mobilen och testade ringa henne igen.

”Yeah what is it” fräste hon tyst i telefonen.

”Were are you?” frågade jag. Det blev tyst ett tag.

”What do you want?”

”Come home, please Nelsie” bad jag.

”No, i need some time” jag suckade

”You know it's only a week untill i left”

'Who are you talking to?' hörde jag i bakrunden.

”No one Harry” Hörde jag Nelsie svara.

”Who's Harry?” frågade jag.

”Just some guy, i need to go bye” sa hon snabbt innan hon la på. Jag suckade nu visste jag iallafall att hon levde. Sen kom jag på det, Harry var ju idioten som hon skrivit om i sin dagbok! Han bor ju förfan på andra sidan gatan. Argt tog jag upp min mobil igen. 

Jag vaknade av att mamma kom in i mitt rum.

”Time to wake up” sa hon innan hon lämnade rummet. Med en suck reste jag mig ur sängen.

Bilder från gårdagen spelades upp i mitt huvud. Alla trodde att jag va hemma hos någon snygg brud just nu, men det var jag inte. Jag hade inte varit full igår som dom andra.

Jag var egentligen raka motsatsen till dom. Dom blev fulla varje helg – jag har bara varit full en gång i mitt liv, alla gånger jag är med dom låtsas jag bara. Alla dom ligger med olika tjejer varje helg – jag är fortfarande oskuld. Jag är inte ett dugg tuff. Jag är bara med dom för att inte bli mobbad, och på grund av Clara, fina Clara. Clara som jag har varit kär i sen två år tillbaka, hon har aldrig ens lagt märke till mig. Eller hon kan iallafall mitt namn. När jag kom från Irland för två år sen blev jag kär i henne. Och då tänkte jag att om jag blev kompis med Liam och dom så kanske hon skulle lägga märke till mig. Så jag skapade denna fasad. Men det är bara fake, jag är inte alls så här cool. Jag är en stor tönt. Om killarna visste det här skulle dom lämna mig direkt. I deras ögon är jag en cool ”badboy” från Irland, men i mammas ögon så är jag mammas pojke som gör som jag blir tillsagd och får högsta betyg. 

____________________________________________________________________________________________

Haha ni är så söta när ni kommenterar två gånger fast med lika namn, ni vet jag har ju eran ip adress :) Jag tycker det är gulligt! 

Haha men nu har ni ialafall fått två kapitel idag! :)   

Vad tyckte ni om Nialls perspektiv på slutet?

 När Nelsie och den där killen gick ut tog nyfikenheten över, jag hade ingen aning om att Nelsie skrev dagbok. Jag vet att det är fel att läsa men jag kunde inte hindra det. Jag började läsa om hur hon hade det i skolan osv.. men när jag läste första sidan om mamma och hennes liv och hur hon faktiskt ände skar det till i hjärtat, sen blev jag lite arg. Visst hon hade det svårt osv och hon har rätt att vara arg, men hon har inte rätt att skylla allt på mamma! Mamma hade ingenting att göra med att hon fick flytta, det var pappa. Hon ska bara veta hur mycket mamma gråtit över det här. Hon ville aldrig lämna bort Nelsie. Det fanns så mycket som Nelsie inte visste. Och jag måste ta hem henne så hon får veta, men jag vet inte hur jag ska kunna ta med henne hem utan att någon upptäcker oss.

När jag lyckats samla mig igen så gick jag tillbaka till Justin. Jag öppnade dörren och hittade honom sittandes med min dagbok. Han såg fullt koncentrerad ut. Jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken. Att Zayn hade läst den var en sak, men Justin det var bara för mycket. Besviket skakade jag på huvudet.

”Hope you like it” sa jag kallt och rusade ut ur huset. Jag orkade inte bry mig om hur han reagerade. Jag ville bara bort härifrån. Jag hade litat på Justin, han var den enda jag någonsin litat på, nu vet jag inte om jag kunde lita på honom längre.

När jag kom ut ur huset så började jag springa, springa bort från allt, springa bort från det verkliga livet, springa bort från Justin. Jag skulle bara bort.

Efter ett tag hittade jag en park. Jag var helt slut, visst jag hade bra kondis och så men jag hade liksom sprungit i konstant fart i över en timma. Jag satte mig ner på en av parkbänkarna och började gråta. Jag drog upp benen till magen och sen satt jag bara där. Gråtandes medan jag tittade rakt ut i det tomma intet. Lite längre bort kunde jag höra röster. Det lät som killar, ungefär i min ålder. Jag började lyssna lite intensivare på rösterna. Efter ett tag så kunde jag till och med höra vad dom sa.

”Hazza you really need to get that girl in bed soon!” Jag stelnade till, det där var Liam.

”Just wait and see lads, she's gonna come to me soon” jag kände igen rösten, det var Harry. Han lät full.

”Yeah sure” sa Louis.

”I promise she will come to you” nu var det Zayn som pratade. Fan också jag var ju tvungen att ge Harry en chans.

”Tell me something I don't know” började Harry sjunga. Jag kunde inte undgå att lägga märke till hans underbara röst.

”But Hazza remember that you are only using her for sex” sa Liam. Det skar till i hjärtat. Allt han har gjort var bara för att få mig i säng?

Jag hörde hur dom kom allt närmare och närmare mig. Snabbt gjorde jag ett val, ett väldigt dumt val.

___________________________________________________________________________________________

Jag är sämst på att uppdatera bla bla bla..

Får jag 5 kommentarer så får ni ett till kapitel idag! Puss!

I ren panik håller jag händerna framför ögonen, snälla Justin va på toa eller något. Hon får inte hitta dig. Tänk om hon är värsta fanet och börjar skrika så att alla kommer hit och ser honom. Jag kikar fram bakom mina fingrar för att se hur hon reagerar.

”Omg Nelsie! Your room is so pretty! Serusly.!” säger hon några sekunder efter hon öppnat dörren. Försiktigt tar jag ett steg fram och kollar försiktigt in i mitt rum. Och pustar ut när jag ser att Justin inte är här. Då kommer nästa panikattack – vart fan är Justin! Jag behöver inte tänka så mycket mer på det för två sekunder senare får jag ett sms av Justin där det står att han har gömt sig i garderoben. Jag pustar ut. Nu kan jag andas igen.

”Okay so now i've seen your room and your house, then mabye you want to come over to my place tomorrow so I can show you mine?” frågade Doniya efter hon inspekterat mitt rum.

”Yeah sure” Svarar jag och ler.

”Good, here is my numer. Call me tomorrow, i really have to go now. See ya!” säger hon och ger mig en liten lapp med ett nummer på. Jag ler och säger snabbt lite snabbt åt Zayn att stanna på mitt rum tills jag är tillbaka. Han suckar men nickar endå för att visa att han tänker stanna på mitt rum.

Doniya ger mig en lång blick som betyder något i stil med att jag ska uppföra mig. Jag nickar till svar sen lämnar dom och jag blir själv kvar i det gigantiska rummet. Med en suck sätter jag mig ner på sängen och börjar leka med en av hennes kuddar. Hennes rum är större än mitt och mycket finare. Hon bor verkligen i en rik familj. Jag reser mig upp och börjar inspektera hennes rum. Jag hittar allt från parfymer till tv-spel. Jag skrattar lite för mig själv. Hon hade verkligen allt en perfekt tjej skulle ha. Jag ruskade på huvudet för att bli av med mina tankar. Sen dunsar jag ner i sängen igen. Den är riktigt skön. Förutom att kudden är väldigt hård. Jag lyfter på den för att mjuka upp den lite när något svart under den fångar min uppmärksamhet. Det är en bok, den har inget lås eller så, men jag är hundra procent säker på att det är en dagbok. Sakta tar jag upp den. Jag vet att det är fel att kollar i någon annans dagbok, men min nyfikenhet tar över och jag öppnar den sakta och börjar bläddra lite försiktigt i den.

Skolan däremot är skit. Jag har inte lyckats skaffa mig en enda vän, och det har gått en hel jävla vecka! Fast jag är inte direkt förvånad..Ugh, och Harry håller fortfarande på. Och när han väl har sett mig så lämnar han mig inte ifred.. Att han inte bara fattar att jag inte vill ha med honom att göra! Det är hans fel att jag inte har några vänner, och så fort jag kommer i korridoren så kollar alla på mig – för dom vet, dom vet att jag är det som sa ”Nej” till Harry Styles. Och det gör mig till en tönt, en förlorare. Det är som om (enligt dom) jag har valt att vara en nörd. Vilket jag inte har gjort. Jag har valt att inte ha ”fejk” vänner som är med mig bara för att jag ”har ihop det” med Harry Styles för att han sedan ska göra slut med mig en vecka senare och skaffa en ny. Och då kommer dom lämna mig för att jag inte längre duger eftersom han dumpade mig.

Oj shit jag måste verkligen dra nu, Justin kommer om en timma och jag måste fixa mig!

Jag bara kollade på texten. Vem fan är Justin? Hade hon inga vänner? Jag fick plötsligt en stor sten i bröstet. Är det här Harrys fel? Jag bläddrade till en annan sida och började läsa.

Justin smsade mig idag! Jag blev faktiskt glad, sist han hörde av sig var typ innan vi flyttade.. jag bryr mig inte om mycket – men Justin och musik bryr jag mig jävligt mycket om. Jag vill bli låtskrivare.. eftersom jag faktiskt har skrivit hälften av Justins låtar.. Vi ska träffas nästa vecka! Jag saknar honom så mycket! Ni kanske undrar hur vi fick kontakten eftersom att jag gavs bort när jag var liten.. Jo det var så här, jag hittade en bild på mig och Justin när vi var små precis innan vi skiljdes åt. Jag frågade dom jag bor hos vem det var brevid mig och dom berättade – simple as that! Nej men sen så sökte jag upp honom och vi fick kontakten, riktigt bra kontakt fick vi. Vi träffades inte förens efter han hade blivit känd och allt.. eftersom det var så långt imellan och så. Men nu har vi träffats typ 10 gånger. Men vi smsar jämt. Det är skönt att ha en person som bryr sig om mig. Han är den enda jag kan lita på. Jag älskar honom.

Nog skrivet om Justin.. Isstället jag ju skriva lite om skolan.. 

Första dagen i skolan = avklarad! Och det var hemskare än jag trodde det skulle vara.. även fast det kanske inte var så hemskt. Okej så hemskt var det inte.. Jag klarade lektionerna genom att sitta längst bak och rita på bänken.. 

Hatade hon mig? Jag hade ju inte ens gjort något! Det var Harry och Liam. Det var det alltid. Och vem fan var den här Jävla Justin. Justin Bieber? Hah knappast! Mer hann jag inte tänka innan jag hörde en duns från Nelsies garderob. Snabbt smällde jag igen boken men jag han inte lägga till baks den där jag hittade den innan dörren till garderoben öppnades. När personen väl kom ut ur garderoben fick jag en stor chock. Samtidigt som jag var helt fastfrusen i marken. Han kollade på mig med stora ögon.

”What are you doing with that book?” fågade han när han såg att jag höll i Nelsies bok.

”Um.. w-wh-what d-do y-y-you m-mean?” stammade jag i chock fram. Han kollade på mig och höjde ögonbrynen.

”Well I don't think it's your book so I wounder why you have it?”

Jag öppnade munnen och skulle precis säga något när dörren bakom mig öppnades. Jag hörde hur stegen kom nämare mig och efter några sekunder stod Nelsie framför mig.

”Justin why are you here?” frågade hon utan att slita blicken från mig.

”I thought you guys had left so i went out here, and then I saw this guy with your book. I didn't know he was left.” Nelsie flyttade ner sina ögon till mina händer och hennes ögon blev lika stora som fotbollar.

”Did you read it?” frågar hon tyst och försiktigt. Jag är tyst, vet inte vad jag ska säga. Jag är fortfarande i chock.

”What did you read?” frågar hon högre och spänner blicken i mig, hon var arg det syntes. Jag nickar bara stumt, eftersom så fort jag försöker prata så börjar jag stamma. Nelsie suckar och drar med mig ut ur rummet.

Jag stänger dörren bakom oss och drar med mig Zayn en bit ifrån den.

”You have to promise me to not tell anyone!” säger jag direkt.

”Why?” säger han bara.

”Because no one can know about this”

”Do your parents know”

”Yes”

”Nelsie.. What the f*ck are Justin Bieber doing in your bedroo?!”

”Long story”

”Tell me”

”No”

”Then i wont keep it a secret”

”But you can't tell anyone!”

”Try me”

Jag suckar, vad ville han?

”What did you read in my diary?”

”Nothing special, just some stuff about Justin Bieber and me and the lads”

”The lads”

”Yeah you know, Liam, Louis, Niall and Harry” Jag fös till när han sa Harry.

”But you know.. I can keep it a secret if you do something for me”

”What do you want?”

”Give Harry a chance”

”What?! Never”

”Give him one chance”

”Why would I?”

”Because if you don't I'll tell everyon about Justin”

”Fine.” sa jag surt.

”Good” sa han bara innan han lämnade mig där. Kvar stod jag och försökte reda ut i mitt huvud vad som nyss hade hänt.

___________________________________________________________________________________________

Jag vet att jag suger på att uppdatera.. förlåt!

Jag vet att texten när han läser dagboken är på svenska, men det är för att jag alltid kommer skriva dagboken på svenska, även fast dagboken är på engeska! Kände oxå att dom pratade lite mycket på slutet.. men ni får stå ut med det, vet inte hur jag skulle skrivit det annars!

Kommentera :) 

Vad gjorde han här? Kände vi hans familj helt plötsligt eller? Tänk om han går upp på mitt rum och hittar Justin? Sluta Nelsie, han kommer inte hitta Justin! Och om han behöver gå på toa finns det typ 100 här nere han kan gå på.

”Nelsie come here!” Carl avbröt mina tankar.. Jag började gå med bestämda steg mot Carl. Men jag stannade genast upp när jag såg vilka han stod och pratade med. Det var hans familj. Skärp dig nu Nelsie, du är så mycket bättre än honom. Sakta började jag gå mot dom fast den här gången lite mer osäkert.

”Oh Nelsie there you are! There is someone I want you to meet!” Sa Carl med ett nöjt leende när han såg mig. Jag log så sött jag kunde mot familjen som stod framför mig.

”You must be Nelsie i've heard so much about you, I'm Patricia but you can call me Trisha if you want to.” Sa hon som jag tror var mamman i familjen, sen log hon vänligt mot mig.

”And this is my husband Yaser, and this is my childrens Doniya, Waliyha, Safaa and Zayn..” Fortsatte hon sedan medan jag skakade hand med personen hon pekade på samtidigt som hon sa deras namn. När jag skulle skaka hand med Zayn var det väldigt stelt. Jag gillade honom inte.

”Zayn is just one year older than you and Doniya is two..” Fylle Carl i och log finurligt mot mig.

”And i thought that you could take care of them tonigt. You know show them the house and stuff. And please be nice” Jag bara stod och kollade på Carl medan han sa det, jag kan inte fatta att han föreslog det. Doniya verkade okej, men Zayn! Varför skulle jag göra det?

När Carl såg min blick så gav han mig skärp dig blicken.. Jag suckade, och nickade sedan.

”Good! Have fun kids!” Sa Trisha innan alla började dra sig därifrån tills jag Zayn och Doniya stod själva kvar.

”I've have to go to my friend soon, just so you know” Sa Doniya efter en stunds tystnad. Zayn suckade högt och kollade på Doniya. Han gillade inte det här, det syntes. Jag gillade inte det heller så speciellt mycket. Okej jag hatade det rättare sagt.

”Can't you show us uppstairs, I want to see it so baadly!” Bad Doniya. Jag skrattade till lite åt att hon lät så desperat innan jag nickade osäkert. Med ett stort leende på Doniyas läppar började vi gå upp för trappan..

”Okay show me everything!” Sa hon exalterat. Jag skrattade till åt henne lite innan jag började visa henne runt. Zayn gick mest ointreserat bakom oss och muttrade lite då och då åt sin förtjusta syster. Hon sa åt honom flera gånger att sluta vara så sur, och jag skrattade åt hennes tonfall varje gång. Jag brukade inte skratta med folk ofta – förutom Justin. Men det var något med Doniya som jag gillade. Men det gick inte att beskriva vad.

Varför skulle det vara just hennes jävla familj vi skulle till? Och varför vad jag tvungen att spendera tid med henne och min syster för, när jag aldrig annars behövde det. Fast jag hade aldrig hört henne prata frivilligt förut. Hon hade en underbar röst. Vad fan är det du tänker Zayn? Jag smällde till mig själv mentalt. Ugh, inte sånna tankar.

Ointressant gick jag bakom Doniya och Nelsie medan dom pratade på förfullt om allt möjligt. Jag spetsade öronen lite när Doniya nämnde mitt namn.

”When Zayn was younger he used to come to me at the nights because he was to scared of the dark” sa hon och båda började skratta.

”When Doniya was younger she used to ran naked on the street” sa jag för att hämnas. Båda vände sig om och Nelsie började skratta.

”No that was actually you” svarade Doniya och dom båda började skratta medan jag blev helt röd om kinderna.

”Ooooo are you blushing Zaynieee” frågade Doniya överdrivet och nypte tag i mina kinder innan båda började skratta igen.

”Stop it” sa jag surt och skakade av mig hennes händer. När Doniyas händer ramlade av mina kinder fann hennes blick något bakom mig. Och jag vände mig också om. Det var en helt vanlig dörr.

”I haven't seen that room, whats that?”

”It's just my room” sa Nelsie lite frånvarande.

”Oh I want to see it!” Sa Doniya och började gå mot dörren. Precis innan hon skulle öppna dörren reagerade Nelsie.

”NO!” skrek hon högt och sprang fram och stoppade henne.

”What is it?” Frågade Doniya

”Eeh I haven't cleaned my room” Jag himlade med ögonen, typiskt tjejer att säga så.

Doniya suckade bara innan hon trängde sig förbi och öppnade dörren.

____________________________________________________________________________________________

Sorry för att jag inte uppdaterat på ett tag.. men i måndags hade jag tänkt lägga upp ett kapitel. Men min hund dog då, så jag hade ingen ork. Har liksom varit deppig i flera dagar nu. 

Men här har ni iallafall Kap 8! Och snälla sluta inte läsa min blogg bara för att jag inte uppdaterar varje dag, jag försöker få in ett kapitel minst varannan dag. men ibland kommer det saker imellan :(

Kommentera :) Puss !

Irriterat slog jag handen på mobilen. Om jag slog hårt kanske den skulle sluta låta? Man kan ju alltid försöka.. Jag satte mig trött upp i sängen innan jag reste på mig och gick till min garderob för att hitta några kläder jag skulle kunna ha på mig idag. Skolan jag gick på var nog den enda skolan i London där man inte hade skoluniformer. Jag letade fram ett par svarta jeans samt en vit T-shirt. Sen gick jag in i badrummet och började styla mitt hår. Prick en halv timma senare lämnade jag huset för att gå till skolan.

Halva dagen hade gått och jag hade inte sett Nelsie någonstans. Jag hade haft två lektioner hon egentligen skulle varit med på, men hon var inte här.

Irritirad över att inte veta vart Nelsie va började jag gå mot lunchen när Niall kom springandes mot mig.

”Where did you go when we were at the park?”

”I'm so sorry but I followed Nelsie home”

”You did what? Was she good? And why didn't you called me yesterday?”

”Becuse i forgot, and she was okay”

”Omg we must tell the boys”

”Tell them what”

”That you slept with her”

”Niall I didn't.. ”

”Save it dude, c'mon now!”

Jag kan inte fatta det, jag hade missuppfattat Nialls fråga och nu trodde han att jag hade legat med Nelsie, vilket jag inte hade gjort! Och nu kommer han gå och berätta det för killarna, sen kommer dom sprida det i hela skolan och Nelsie kommer hata mig ännu mer. Bra gjort Harry.

Jag läste lappen för tionde gången, sen läste jag den igen, igen och igen. Efter fem minuter hade jag säkert läst den typ 20 gånger. Och jag visste fortfarande inte vad jag skulle göra.

”We're gonna have some guests tonight. I know that Justin are here, but you need to hide him. I don't want to show him to all our guests. It starts at 6pm, be there!”

Jag stirrade fortfarande på lappen. Skojade hon eller! Gäster? Vilka jävla gäster?! Hur fan tänker hon, tänk om någon ser Justin! Jag hatar henne så jävla mycket.

Jag hoppade till när jag hörde steg i trappan. Snabbt vände jag mig om mot Justin.

”apparently we're gonna have some guests tonight.. and we need to hide you, Sorry!”

Jag ser hur Justin stelnar till lite innan han mjuknar upp och börjar le

”It's okay, I will just hide up in your room.”
”sure its okay?”

”Yeah, so what are we doing today?”

”We can always play fifa?”

Senare samma dag, kl 6pm

Jag rusade ner för trappan för att möta upp våra gäster. Jag hade tagit på mig en enkel svart men väldigt vacker klänning. Eftersom Curella var väldigt noga med vad man hade på sig när man hade gäster. Jag hade även sminkat till mig för att se lite bättre ut. Mitt hår hade jag lockat så att det hängde perfekt över brösten.

När jag kom ner så ställde jag mig bredvid trappan för att hälsa på folk. Det skulle tydligen inte vara så många bara två-tre familjer och våran ”familj”, vilket skämt. Jag ville verkligen inte vara här. Med ett fakesmile så ställe jag mig och började hälsa på personerna som hade hunnit komma under min lilla tanke stund. Det plingade till på dörren och Curella gick och öppnade. In genom dörren kom en väldigt vacker kvinna, efter henne kom en man och efter mannen kom en person jag mycket väl kände igen. Jag frös till is, vadfan gjorde han här? Han kollade upp och rakt in i mina ögon, jag såg hur chockad han blev. Nu ville jag verkligen inte vara kvar här. 

____________________________________________________________________________________________

Förlåt för att jag suger på att uppdatera!

Kommentera? :) 

Vad han tvungen att vara här just nu? Det här skulle liksom gå snabbt, jag skulle bara gå ner på stan och köpa nudlar åt mig och Justin. Inte träffa Harry. Jag såg hur en folkmassa rörde sig mot mig, det var en stor grupp med tonårstjejer. Jag tog skansen och sprang in i gruppen, jag duckade och försökte smälta in så bra som möjligt. Snälla säg att han inte hittar mig.

”Nelsie!” Hela gruppen med tjejer stannade upp och glodde på Harry. Han kollade rakt på mig, fan han hade sett mig!

”Excuse me bur who are you and why are you talking to us?” det var någon tjej i ungefär 15års åldern som hade sagt det.

”What?” frågade Harry och lät sin blick falla på flickan i kanske två sekunder innan han fäste den på mig igen.

”You are clearly not Justin Bieber, witch means you can't speak to us!”

”Sorry, but I just vant to talk to Nelsie..” Tjejerna fnös innan dom vände sig om och började gå igen. Kvar stod jag och kollade ner i marken, jag vägrade möta hans blick.

”What are you doing?”

”Bying noodels..” Jag hörde hur Harry började skratta bredvid mig.

”Sooo what are you doing here when you're bying noodels?”

”Eeh I'm on my way home”

”oh i can walk you home, if you want?”

”eh i don't know if that's a good idea?”

”no problem i'll fix it!”

Vad skulle jag säga!? ”Nej du kan inte följa med mig hem för att min bror, världens kändaste person är hemma hos mig just nu..” Tror inte det va?

”Okay if it's okay for you..”

”ofcurse it is!”

Vi började gå mot mitt hus i tystnad. Men efter ett tag började Harry prata. Han pratade på om allt möjligt, och efter ett tag så började jag också prata konstigt nog. Tänk dig, här gick jag – den spännande, tysta mobbade tjejen som sa Nej till Harry Styles – och pratar och har kul med en av skolans mest populäraste kille, och i stunden tänker jag inte på något annat än Harry. Harry var verkligen en snäll och rolig person att prata med, när han inte var med sina vänner eller behövde spela cool. Han var sig själv. Det fanns bara en råga som snurrade i mitt huvud. Varför var han så snäll mot mig? Och varför lät jag han va det?

Utan att jag hade märkt det hade vi kommit in på min gata.

”Um i live here” sa jag och pekade på mitt hus.

”Are you kidding with me?” frågade Harry och skattade.

”Yeah.. why are you laughing?”

” Because i live there!” Sa han och ekade skrattandes mot det lite mindre tegelhuset mitt emot mitt hus. Jag blev helt stum, visste inte vad jag skulle säga. Jag menar var det en bra eller dålig sak att han bodde där?

”You do?” Frågade jag förvånat och log.

”Yeah”

”Then i guess i'll see you around?”

”See you”

Jag vände mig om och började gå mot mitt hus. Så fort jag kom in genom dörren sjönk jag ner mot en som man gör i filmer och drömde mig bort.

Hon hade pratat med mig, inte fräst eller ignorerat. Utan pratat. Och jag bodde granne med henne. Jag fattar inte hur jag inte lagt märke till det.

Med ett stort leende på läpparna gick jag in i mitt hus, när jag hade tagit av mig skorna så fortsatte jag upp på mitt rum. Så fort jag kom upp på mitt rum slängde jag mig på sängen. Min mobil vibrerade till och jag tog upp den.

”How is it going with that girl? - L”

Jag kände hur all min glädje gick ur mig när jag såg smset från Liam. Jag skulle bara få henne bi kär i mig och sedan lämna henne som vi alltid gjorde..

”Good – H”

Jag satte mobilen på laddning innan jag gick och la mig. Jag struntade i vad klockan var, jag ville inte vara vaken mer. Jag ville inte var medveten om vad det var jag skulle göra. Jag hade aldrig gjort såhär mot en tjej som inte velat ha mig från början förut. 

____________________________________________________________________________________________

Förlåt för att kapitlet inte kom ut igår! Men jag hann verkligen inte! 

Vet att det inte blev värlens bästa, men jag är skittrött! Haha, Kommentera :) 

Puss!

Fan! Fan! Fan! Han fick inte se 'det', snälla säg att han inte hade sett 'det'! Snälla jag ber till gud! Dom enda som vet om 'det' han nyss pekat på är jag och 'Curella and her husband'.. Men dom vet inte vad som finns bakom 'det', den enda som vet är jag. Det är inte meningen att någon annan ska veta, det är ju liksom därför 'det' är gömt! Men jag kan väll berätta för Justin? Jag menar han litar jag ju på..

Jag tog ett djupt andetag. Okej här kommer det..

"It ... is .. just a broom closet!” Jag klarade inte av att säga det, det kommer bli allt för pinsamt och jag kommer börja gråta – vilket jag vägrar göra inför Justin – så jag ljög..

Han kollade på mig väldigt skeptiskt.

"If there is a" broom closet "why did it take so long to get it, and why is it hidden so you will not see it?” sa han sedan.

Vid det här laget satt jag och gav mig själv mentala käftsmällar..

”Because it's supposed to not be visible, kind of that it is not good blah blah blah, and it took a long time because it does not show, and when I'm not on it, which means that I forget what it is ..” Världens sämsta lögn, jag menar jag kunde väll kommit på något bättre?

Justin höjde på ena ögonbrynet, och jag kunde se på långa vägar att han inte trodde mig..

”Okay, let's pretend that I believe yout. Because how much I nag you're not going tell me..”

Jag andades lättat ut. Jag vet att det här är löjligt, och att jag egentligen bara borde berätta. Men jag vågar inte på något sätt. Jag va rädd, och det var det enda som stoppade mig.

 nästa dag:

Jag granskade mig noga i spegeln, från topp till tå. Det såg perfekt ut, allt var perfekt och jag kunde inte vara lyckligare. Här stod jag Harry Edward Styles - the lyckiest man on the planet. Jag hörde hur det knackade på dörren och i nästa sekund slogs dörren upp och mamma och Gemma kom inrusandes med tårar i ögonen. Dom såg lyckligt på mig.

”Jag kan inte fatta att du ska Gifta dig!” Skriker mamma lyckligt ut och kramar om mig.

”Du är så vacker och stilig!” säger hon sedan och rätar till min fluga. Jag kan inte göra något annat än att le stort.

”Och jag som trodde att jag skulle gifta mig innan dig” säger Gemma gråtandes och slänger sig i mina armar. Jag skrattar lite åt henne men kramar ändå tillbaka. Mamma står och kollar kärleksfullt på oss. Innan hon slog ihop händerna och säger,

”Okej nu är det dags” Jag trodde jag skulle spricka av lycka snart. Men jag nickade och vi började gå mot stranden. Jag hade alltid velat ha ett strandbröllop, barfota..

När vi väl var framme så ställde jag mig bredvid prästen och kollade ut på all som var här. Jag granskade varje person noga. Sen flyttade jag min blick mot mina fyra bästavänner som även var mina 'Bestmans'. Sen lät jag min blick vandra mot strandgången mellan platserna som var fyllda med folk. Jag följde hela gången med blicken tills jag hittade det jag sökte. Där stod hon med den finaste vita klänningen jag någonsin sett, hennes perfekta ansiktsdrag var perfekt sminkade, hennes hår var utsläppt men man kunde se att det var en väldigt avancerad frisyr, hon var helt perfekt. Klänningen följde hennes former perfekt. Jag flyttade upp min blick till hennes underbara bruna ögon, och det enda jag kunde göra var att le lyckligt och kolla kärleksfullt in i hennes ögon. Musik började spelas och hon började sakta men säkert röra sig mot mig. Vid låtens slut var hon framme vid mig. Jag tog emot hennes hand och ledde upp henne så hon stod bredvid mig och höll i mina händer. Jag kollade rakt in i hennes ögon när prästen började tala. Jag lyssnade inte speciellt noga tills han sa att vi skulle säga efter honom..

”Jag Harry Edward Styles tager dig Nelsie Stewart....

Jag satte mig klarvaken och kallsvettig upp i sängen. Drömde jag nyss det där!? Jag menar på riktigt? Nu blev jag verkligen rädd, hon har gått på min skola i EN VECKA!! Jag menar det här är inte normalt! Jag är liksom för ung för att ens tänka så. Det här kan inte vara sant. Och det som skrämmer mig mest är att jag faktiskt önskar att drömmen var sann.. snälla säg att jag inte tänkte det där!?
Jag skakade på huvudet för att bli av med mina irriterade tankar och tog en titt på klockan, HALV FYRA PÅ MORGONEN!? Du måste skoja med mig? Jag suckade trött och släpade i upp ur sängen. Jag släpade trött mina fötter efter mig in till badrummet. När jag kom fram till spegeln kollade jag rakt in i mina trötta ögon. Jag var verkligen trött. Jag satte på kranen och böjde mig fram för att skvätta vatten i mitt ansikte. Vattnet var kallt och uppfriskande. Jag visste att jag inte skulle kunna somna om nu. Så istället gick jag ner i köket och öppnade kylskåpet i hop om att vi skulle ha något ätbart. Jag hittade en kladdkaka som mamma hade bakat igår. Jag tog ut den och började äta. När jag hade ätit upp kladdkakan kom jag på att mamma skulle bjuda några gäster på den. Fan! Irriterat så ställde jag mig i köket och började leta efter ett recept på kladdkaka. Jag menar så svårt kan det ju inte va, eller?

En och en halv timma senare stod kladdkakan i ugnen. Lättat satte jag mig ner på en stol vid köksbordet. Stryk det där jag sa om enkelt.. Först hade jag fått spring ner till en affär som har kvällsöppet för att köpa mjölk, sen när jag kom hem igen upptäckte jag att det inte skulle vara mjölk i.. Sen så råka jag spilla ner hela salt-skålen i smeten, så den kan vara lite salt. Sen blandade jag ihop bakpulver och vaniljsocker man hallå erkänn att två olika pulver i ungefär likadana burkar är svårt att se skillnad på?! Jag tror även smeten blev liteee lös.. Jag suckade djupt. Jag kunde verkligen inte laga mat! Jag la ner huvudet på bordet för att vila lite, jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre..

Jag vaknade till av att det luktade rök, vad fan? Hur länge hade jag sovit? Jag kollade på klockan och pustade ut, jag hade bara sovit i 40 minuter. Men vad var det som luktade så mycket rök? Sen kom jag på det, kladdkakan! Snabbt reste jag mig från stolen och öppnade ugnen. När jag öppnade fick jag all rök på mig. Snabbt som satan tog jag ur kladdkakan ur ugnen, konstigt nog var den inte bränd.. Jag ställde in det i kylen där den andra kladdkakan hade stått innan. Sen började jag vädra för att få bort röklukten. Jag började känna hur trött jag var, så jag gick och satte mig i soffan och satte på tven.

Jag vaknade upp av att något skakade på mig. När jag tittade upp såg jag mamma framför mig. Hon kollade på mig och sen började hon skratta.

”What are you doing out here, how long have you been up, and why do you have flour on your face?” Frågae hon och brast ut i skratt.

”I don't know..” svarade jag. Sen reste jag på mig och gick upp till mitt rum. Jag gick direkt och tog upp min mobil 12:20am visade klockan. Jag såg även att jag hade fått ett mess från Niall.

”Wassup? Do u want to come over? - N”

”Nothing.. Um sure i'll be at ur place in five – H”

”Good see ya soon”

”see ya”

Jag la ner mobilen och gick till garderoben för att ta på mig något.

Prick fem minuter senare rusade jag in i Nialls hus.

”NIALLLLLLLLL I'M HERE!!” Skrek jag in i huset. Jag hörde steg i trappan och i nästa sekund stod Niall framför mig. Lika glad som vanligt.

”What are we going to do?”

”We can go and play some footbal?”

”Yeah let's do that”

Jag skattade lite åt Niall på slutet där. Men han tog iallafall på sig sina skor och sen gick vi ut ur huset. Vi gick och hämtade en fotboll och sen började vi gå mot parken..

Två timmar senare la vi oss ner helt slutkörda på gräsmattan. Helt plötsligt bryter Niall ut i världens gapskratt, och eftersom jag inte heller kan hålla mig börjar jag också skratta.

”Wait isn't that the girl you are tying to get?” Frågar Niall helt plötsligt efter att vi har slutat skratta och satt oss upp för att prata.

Jag kollar dit och ser Nelsie gå lite längre bort. Hon ser lite borttappad ut.

”Wait i'll be back soon” Säger jag till Niall innan jag reser mig upp för att springa fram till henne.

____________________________________________________________________________________________

Äntligen är kapitel 5 uppe! Haha hoppas ni gillar det! :) x 

Fredag. Bästa dagen på veckan. Jag älskar fredagar eftersom jag slipper skolan i två dagar. Vilket gör det till den helt klart bästa dagen på veckan. Justin ringde i onsdags, han hade inga dåliga nyheter – utan tvärtom han hade ännu bättre än innan! Han kommer till London ikväll! Och gissa vart han ska bo i två veckor? Jo här! Jag är så jävla glad! Anledningen till att han bor hos mig är att han har ledigt i två veckor, och då bor han hos mig (om han lovade att hålla låg profil, Ingen får veta att han bor här!) Men det klarar vi. Så jag ska vara ledig nästa vecka för att kunna vara så mycket som möjligt med Justin.

Jag la ifrån pennan en stund för att samla tankarna. TÄNK ATT HAN FAKTISKT KOMMER IDAG OCH SKA BO HÄR I TVÅ HELA F******* VECKOR!!! Okej jag måste lugna ner mig.. Jag tog ett djupt andetag och försökte samla tankarna innan jag upp pennan igen.

 Okej nog skrivet om Justin. Även om Justin är det enda i mitt liv som är bra just nu. Skolan däremot är skit. Jag har inte lyckats skaffa mig en enda vän, och det har gått en hel jävla vecka! Fast jag är inte direkt förvånad..Ugh, och Harry håller fortfarande på. Och när han väl har sett mig så lämnar han mig inte ifred.. Att han inte bara fattar att jag inte vill ha med honom att göra! Det är hans fel att jag inte har några vänner, och så fort jag kommer i korridoren så kollar alla på mig – för dom vet, dom vet att jag är det som sa ”Nej” till Harry Styles. Och det gör mig till en tönt, en förlorare. Det är som om (enligt dom) jag har valt att vara en nörd. Vilket jag inte har gjort. Jag har valt att inte ha ”fejk” vänner som är med mig bara för att jag ”har ihop det” med Harry Styles för att han sedan ska göra slut med mig en vecka senare och skaffa en ny. Och då kommer dom lämna mig för att jag inte längre duger eftersom han dumpade mig.

Oj shit jag måste verkligen dra nu, Justin kommer om en timma och jag måste fixa mig!

Jag slog igen boken och gömde den. Sen började jag fixa mig. Jag gick till garderoben och tog fram en mysig grå stickad tröja och satte på mig den, sen tog jag på mig ett par vita jeans. Sött och enkelt. Sen gick jag till mitt badrum och började sminka mig. Det behövdes egentligen inte så mycket smink, men jag kände för att ta lite mer än jag brukade bara för att.

Jag drog sista draget med mascaran och kollade mig sedan i spegeln , perfekt! Jag hade lagt på lite kajal och även lite ögonskugga samt lite rouge, puder och conciler. Jag la även på lite mörk ögonskugga på mina ögonbryn bara för effekten. Håret borstade jag bara igenom och lät det vara som det var, hängandes självlockigt över axlarna. Jag gillade att ha mitt hår så, det var skönt och jag älskade mitt hår. Jag kollade på klockan och så att Justin skulle vara här om 10 minuter. Vi hade bestämt att han skulle åka hit i en helt vanlig bil med mörka rutor som han på något sätt skulle ta sig in i och åka ifrån hotellet fansen trodde han skulle bo på.. Dels för att ta bort risken att jag kan fastna på bild – vilket jag inte vill! Jag ryckte till när jag hörde diskreta knackningar på den stora dörren där nere. Med världens energi rusar jag med världens största leende ner för trappan, sen tar jag ett djupt andetag och öppnar dörren. Och där står han. Precis som jag kom ihåg honom – helt jävla fucking perfekt (om man får säga så om sin bror?).. Jag granskade honom noga, hans mörkbruna ögon, hans lätt rosa fylliga läppar, hans mörka perfecta ögonbryn, hans näsa, hans muskulösa armar.. Okej jag vet att det är fel att säga så om sin egna bror. Men sanningen är att jag ser mig själv i honom, jag känner igen mig själv så väl i honom. Och jag gillar det.

Jag vaknar upp ur mitt drömmande när jag känner hans trygga armar om mig. Den där trygga känslan fyller hela min kropp – jag känner mig som hemma.

”I've missed you so damn much” säger jag tillslut. Han svarar inte utan kramar mig bara hårdare.

Att få hålla om henne igen. Det går inte att beskriva känslan, den där underbara känslan. I mitt liv har det alltid känts som om jag har saknat något, men när jag är med Nelsie så är det som om det som saknas inte saknas längre. Vi skulle nog inte klara oss utan varandra. Jag skulle inte kunna hålla på med mitt jobb om hon inte fanns. Det var på grund av henne som jag började lägga upp videos på YouTube, fast det vet inte hon. Min Nelsie. Usch det låter som om jag är störtkär i henne eller något, vilket jag inte är! Vi har bara ett väldigt starkt band helt enkelt. Efter ett tag så släppte jag taget om henne.

” So how are you?” frågade jag.

” I'm fine” svarade hon.

” Are you sure?”

”Yes, you don't need to worry Justin” även om jag inte var helt övertygad så släppte jag det för tillfället.

”Do you want some tea?” frågade hon sedan.

”Yes, please” svarade jag och log varmt.

Vi gick in i köket och började göra i ordning te, jag valde kamomill te, medan Nelsie valde Citron te.

När teet var klart gick vi upp och satte oss i vardagsrummet där uppe. Jag tror vi satt och pratade i flera timmar, jag satt mest och beundrade huset (även fast jag hade ett större) så måste jag erkänna att det var ett väldigt fint, stort och imponerande hem. Medan jag satt och inspekterade rummet så fastnade min blick på en märklig dörr. Det var liksom nästan osynlig eller var man ska säga. Det fanns inga handtag och dörren smälte in med väggen perfekt. Framför dörren stod även en golvkrukväxt, som om det var meningen att dörren skulle vara gömd, ingen skulle få hitta den..

” Nelsie..?”

”Yes?”

”Whats that?” Frågade jag och pekade mot dörren. Och hon vände huvudet dit och fryste till för ett ögonblick innan hon tog ett djupt andetag och sa,

”A potted plant that is on the floor” (har ingen aning om hur man säger "Krukväxt" på engelska..!) Hon skattade till lite stelt på slutet.

”I mean behind the pot plant” Hon stelnade till, och verkade inte riktigt hitta rätt ord. Tillslut öppnade hon munnen,

”That's..

____________________________________________________________________________________________

JAG HAR INTERNET IGEN TJALALALALA! Haha men är seriöst fett glad! ..

Okej så här har ni ett kaitel med "Engelska dialoger" Jag ursäktar för felstav.. som kanske kan uppstå, eftersom jag inte orkar kolla igenom kapitelt just nu. Kollar sen och ändrar det som eventuellet är felstavat! Puss!

Jag slog upp dörrarna till skolan och började gå. Varför kollade alltid alla på mig!? Jag börjar bli lite irriterad på det. Jag menar så ful kan jag inte vara, eller? Jag suckar och börjar gå mot mitt skåp. På vägen känner jag hur någon ansluter sig till min sida, överraskat kollar jag åt sidan för att kolla vem det är. Till min stora besvikelse ser jag – Harry – ugh.

”Heej Sexy!”

”Hej äckel”

”Hur mår du?”

”Som om du bryr dig”

”Vad är det du har emot mig?! Alla gillar mig, hur kan du inte göra det!?” Han slog ut med armarna frustrerat.

Jag suckade djupt och irriterat.

”Du känner ju mig inte ens!” Han suckade frustrerat men gick ändå därifrån. Jag suckade igen fast lättat den här gången.

Jag låste upp mitt skåp och kollade mitt schema, Kemi – great! Jag tog mina saker, sen började jag gå mot min första lektion.

* * *

När jag kom hem gick jag som vanligt upp på mitt rum, slängde mig på sägnen och förbannade mig själv för att jag levde. Okej det där kanske lät lite överdrivet.. men det var det jag gjorde. För jag hatar mig själv. Jag suckade, det var något jag gjorde ofta.. Nu när jag tänker efter så gör jag det minst 10 gånger om dan. Jag suckade igen, fast den här gången åt mina jobbiga tankar. Jag fattar inte varför jag tänker så mycket, jag menar jag har ju ändå inget vettigt att tänka på. Jag tänker liksom bara på massor med onödiga saker! Usch nej nu blir jag sur.

Mitt i allt mitt tänkande så började min mobil ringa, så jag tog upp den och svarade,

”Hej sis!”

”JUSTIN!”

”Haha ja..”

”Ja saknar dig så jävla mycket!”

”Saknar dig också sis!”

”När kommer du?”

”Um.. Jag vet inte exakt”

”Vad menar du?”
”Eeh du kan vi ta det här morgon? Jag måste verkligen gå nu, min paus är över”

”Okej.. älskar dig”

”Älskar dig sis!”

Jag la besviket på. Vad menade han? Tänk om han inte kommer! Då vet jag seriöst inte vad jag gör.. Jag sukade (igen) och tog upp min bok och penna..

Justin ringde nyss, han lät orolig.. frånvarande.. osäker. Vad ska jag göra? Tänk om han inte kommer? Tänk om han inte kan träffa mig.. eller ännu värre – tänk om han inte vill.

Okej jag måste byta samtalsämne innan jag börjar gråta. Jag hatar att gråta. Vi kan ju skriva lite mer om skolan. Jag överlevde, behöver jag säga mer? Jag hatar skolan , jag hatar honom! Han är så äcklig, så obehagligt. Fast jag måste erkänna att han är jävligt snygg. Skrev jag nyss det där? Åh gud döda mig innan jag dödar mig själv. Ingen kommer någonsin få läsa detta.

Jag smällde igen boken, jag övervägde om jag skulle gå och slänga den eller inte men bestämde mig för att gömma den till vidare. Sen la jag mig ner och somnade..  

________________________________________________________________________________________

Bajsdåligt mellan kapitel, det är nästan så jag skäms.. Haha men jag behövde ett mellan kapitel, sorry!

Kommentera! :)

 Direkt när lektionen slutade var jag uppe på fötter, jag tänkte inte bli kvar sist i lektionssalen. Styles (jag säger Styles eftersom jag inte kan hans förnamn) var uppe på fötter innan mig och innan jag ens hunnit blinka var han ute ur klassrummet. Jag hade känt hans blick på mig under hela lektionen. Inte för att jag bryr mig. Phhft.

Jag började gå mot mitt skåp, när jag hittade det så låste jag upp det och la in mina saker en kollade jag mitt schema och såg att jag hade lunch i en timma sen skulle jag ha Engelska och NO sen slutade jag. Jag började gå mot matsalen bara för att se hur den såg ut, inte för att jag tänkte äta. Det var bara jag i korridoren skönt det! Helt plötsligt kände jag en hand på min rumpa, sekunden efter känner jag hur den nyper till. Jag skriker till av förvåning och vänder mig om. Framför mig ser jag ingen mindre än Styles. Han tappade hakan när han såg att det var jag. När han insåg det så stängde han den och började le ett smörigt leende.

”Heeeey Sexy!” sa han med det äckliga leendet.

”Vafan gör du äckel?” jag kollade argt och äcklat på honom.

”Tänkte bara hälsa dig välkommen till skolan” Han äcklade verkigen mig. Jag hörde skratt bakom honom , och upptäckte att det stod fyra killar till bakom honom.

” Vad heter du?” sa han när jag inte svarade och log det där smöriga leéndet.

”som om du bryr dig.”

”klart jag gör, mitt namn är Harry, Harry Styles!” där fick jag nog, jag vände mig om och började gå igen.

”vänta vart ska du?”

”bort från dig”

”vill du inte ha mig?"

Jag fortsatte gå och ignorerade honom.

”Skit i det då!” ropade han efter mig.

Jag såg henne gå iväg. Hon var vacker riktigt vacker. Men just nu hatade jag henne. Hon hade fått mig se dum ut inför killarna. Nu kommer det vara det enda dom pratar om hela veckan.. ” Harry Styles misslyckades att få en tjej på fall ” eller kanske ” Harry Styles fick ett "Nej" ”

Det är så killarna är. Ibland hatar jag att vara en av dom, alla tjejers hjärtan vi leker med, alla dåliga saker vi gör. Men det är det eller vara en mobbad nörd utan vänner. Det är så den här skolan fungerar – är man inte cool så finns man inte. Jag vaknade upp ur mina tankar av att Louis tog mig på axeln och sa

”Bättre lycka nästa gång Styles” innan han brast ut i skratt. Jag suckade och vände mig om och började gå.

Jag kunde inte sluta tänka på vad jag hade gjort. Jag visste att det här skulle bli ett problem, och det hade redan börjat bli ett. Första gången jag såg henne när jag kom ut från rektorns kontor, hela min värld stannade när jag såg hennes ögon. Gyllenbruna och varma. Hon var verkligen vacker. Jag får verkligen inte tänka så här. Det bryter mot alla reger. Men jag kan inte låta bli. Varje gång jag ser henne så blir jag illa till mods, tungan liksom fastnar i halsen och allt jag säger blir bara fel. Det var inte meningen att jag skulle ragga på henne. Det var Liams fel - som det alltid var. Han hade sagt åt mig och göra det. Och nu kommer hon hata mig för alltid. Jag visste att hon var annorlunda från första början.  Gud varför tänker jag så här? Hon har ju bara gått på skolan i en dag!

Engelskan och SO gick snabbt. Medan jag gick till mitt skåp så kunde jag inte sluta tänka på händelsen med Harry förut och hans lilla ”gäng” som jag kallar dom. Jag hade hört att det är dom som ”bestämmer” och är dom ”coola” på skolan, och någon som hette ”Liam Payne” bestämde tydligen i gänget, han var ”kungen” och dom andra var hans ”betjänter/soldater” som gjorde allt han sa åt dom att göra. Löjligt om ni frågar mig. Och om ni undrar hur jag fick reda på det så.. Det tänker jag inte berätta för det är min hemlis tjalala'. Nej men avarligt ni får väll reda på en annan gång, och om ni så gärna vill veta – Googla på det eller något. Inte för att ni kommer hitta andledningen då, utan för att det är kul att googla..

 * * *

När jag kom hem gick jag direkt upp till mitt rum och slängde mig på sängen. Som jag alltid gjorde när jag kom hem. Jag gjorde aldrig läxorna, vilket jag tyckte var onödigt. Skola har man på dagen under skoltid – inte på fritiden! Duh varför tror du det heter fridtid?

Juste jag har ju inte berättat för er hur det ser ut i vårat äckligt stilrena hus.. Inte för att ni bryr er men men.. På utsidan är det stort och vitt med mycket fönster, och på baksidan är det typ en stor pool, har aldrig riktigt kollat.. När man kommer in i hallen är det en stor hall med en stor bred trappa upp till övervåningen. Det är högt i tak i hela huset, så huset är väldigt högt.. På övervåningen har jag mitt rum och ett eget badrum, plus ett eget vardagsrum. På udervåningen finns, kök, vardagsrum, tre toaletter, Lisa & Carls sovrum, och även typ några ”sällskapsrum”. Det finns inte så mycket mer att säga.. Typ att allt är vitt förutom dom ljusbruna sofforna och det svarta köket.. Det påminner om ett slott det här huset. Och det är precis vad det är,ett slott.

 

Justin smsade mig idag! Jag blev faktiskt glad, sist han hörde av sig var typ innan vi flyttade.. jag bryr mig inte om mycket – men Justin och musik bryr jag mig jävligt mycket om. Jag vill bli låtskrivare.. eftersom jag faktiskt har skrivit hälften av Justins låtar.. Vi ska träffas nästa vecka! Jag saknar honom så mycket! Ni kanske undrar hur vi fick kontakten eftersom att jag gavs bort när jag var liten.. Jo det var så här, jag hittade en bild på mig och Justin när vi var små precis innan vi skiljdes åt. Jag frågade dom jag bor hos vem det var brevid mig och dom berättade – simple as that! Nej men sen så sökte jag upp honom och vi fick kontakten, riktigt bra kontakt fick vi. Vi träffades inte förens efter han hade blivit känd och allt.. eftersom det var så långt imellan och så. Men nu har vi träffats typ 10 gånger. Men vi smsar jämt. Det är skönt att ha en person som bryr sig om mig. Han är den enda jag kan lita på. Jag älskar honom.

Nog skrivet om Justin.. Isstället jag ju skriva lite om skolan.. 

Första dagen i skolan = avklarad! Och det var hemskare än jag trodde det skulle vara.. även fast det kanske inte var så hemskt. Okej så hemskt var det inte.. Jag klarade lektionerna genom att sitta längst bak och rita på bänken.. 

Skolan jag börjat på är.. jag vet inte.. typ som ett slott, detta slott har en kung – namn – Liam Payne – Hans betjänter – Harry Styles(dum i huvudet!), Louis Tomlinson, Zayn Malik & Niall Horan(”Horan” betyder ”slut” på svenska HAHA – Resten på hans skola är .. typ.. hans ”folk”. Allt det här är patetiskt. Dom är idioter allihopa. Jag gillar inte personer som tar mig på rumpan utan att jag tillåter det. Jag hatat Harry, jag hatar Dom!

Linnay Nelsie Elsoy Bieber. 

Okej så det här är min huvudperson. 

Nelsie Stewart (som hon har döpt om sig till) Har nyligen flyttat från en liten håla i England till London med sin så kallade "familj". Dom flyttade dit ihopp om att Nelsie skulle skaffa vänner och få skansen till ett bra liv. Hon får börja i en helt vanlig skola, men igentligen drömmer hon om något helt annat.. Hon är Justin Biebers hemliga tvillingsyster. Ingen vet det, förutom dom. Justin Bieber är världens mest kända person i världen. Och Nelsie vägrar vara en del av det, men hon tänker inte leva utan sin bror. Även om dom alltid har haft halva jordklotet imellan dom så har dom hållit kontakten i många år. Nelsie bryr sig inte om mycket förutom det hon anser är viktigt. Hon är ganska tillbakadragen eftersom hon alltid har blivit nertryckt och mobbad. Justin är den ända hon har. Om man verkligen lyckas lära känna henne så kommer man se att hon igentligen under det hårda skalet är en snäll, omtänksam person med humor. Nelsie har i hela sitt liv byggt upp en stark mur för att kunna skydda sig själv, men vad händer den dagen då den här muren sakta men säkert börjar rivas utan att hon tilllåter det..

En liten smygtitt på novellen:  

Justin ringde nyss, han lät orolig.. frånvarande.. osäker. Vad ska jag göra? Tänk om han inte kommer? Tänk om han inte kan träffa mig.. eller ännu värre – tänk om han inte vill.

Okej jag måste byta samtalsämne innan jag börjar gråta. Jag hatar att gråta. Vi kan ju skriva lite mer om skolan. Jag överlevde, behöver jag säga mer? Jag hatar skolan , jag hatar honom! Han är så äcklig, så obehagligt. Fast jag måste erkänna att han är jävligt snygg. Skrev jag nyss det där? Åh gud döda mig innan jag dödar mig själv. Ingen kommer någonsin få läsa detta.

Jag smällde igen boken, jag övervägde om jag skulle gå och slänga den eller inte men bestämde mig för att gömma den tills vidare. Sen la jag mig ner och sommnade..

_________________________________________________________________________________

Så vad tycker ni? Verkar det bra? Om inte , säg då gärna vad ni inte tyckte om så kanske jag kan bättra det. Och jag tror ni fattat vem det kommer handla om. Vill bara observera för alla att One Direction inte är känd nu! Pussar!