Kapitel 8 - "The dinner" part one
Vad gjorde han här? Kände vi hans familj helt plötsligt eller? Tänk om han går upp på mitt rum och hittar Justin? Sluta Nelsie, han kommer inte hitta Justin! Och om han behöver gå på toa finns det typ 100 här nere han kan gå på.
”Nelsie come here!” Carl avbröt mina tankar.. Jag började gå med bestämda steg mot Carl. Men jag stannade genast upp när jag såg vilka han stod och pratade med. Det var hans familj. Skärp dig nu Nelsie, du är så mycket bättre än honom. Sakta började jag gå mot dom fast den här gången lite mer osäkert.
”Oh Nelsie there you are! There is someone I want you to meet!” Sa Carl med ett nöjt leende när han såg mig. Jag log så sött jag kunde mot familjen som stod framför mig.
”You must be Nelsie i've heard so much about you, I'm Patricia but you can call me Trisha if you want to.” Sa hon som jag tror var mamman i familjen, sen log hon vänligt mot mig.
”And this is my husband Yaser, and this is my childrens Doniya, Waliyha, Safaa and Zayn..” Fortsatte hon sedan medan jag skakade hand med personen hon pekade på samtidigt som hon sa deras namn. När jag skulle skaka hand med Zayn var det väldigt stelt. Jag gillade honom inte.
”Zayn is just one year older than you and Doniya is two..” Fylle Carl i och log finurligt mot mig.
”And i thought that you could take care of them tonigt. You know show them the house and stuff. And please be nice” Jag bara stod och kollade på Carl medan han sa det, jag kan inte fatta att han föreslog det. Doniya verkade okej, men Zayn! Varför skulle jag göra det?
När Carl såg min blick så gav han mig skärp dig blicken.. Jag suckade, och nickade sedan.
”Good! Have fun kids!” Sa Trisha innan alla började dra sig därifrån tills jag Zayn och Doniya stod själva kvar.
”I've have to go to my friend soon, just so you know” Sa Doniya efter en stunds tystnad. Zayn suckade högt och kollade på Doniya. Han gillade inte det här, det syntes. Jag gillade inte det heller så speciellt mycket. Okej jag hatade det rättare sagt.
”Can't you show us uppstairs, I want to see it so baadly!” Bad Doniya. Jag skrattade till lite åt att hon lät så desperat innan jag nickade osäkert. Med ett stort leende på Doniyas läppar började vi gå upp för trappan..
”Okay show me everything!” Sa hon exalterat. Jag skrattade till åt henne lite innan jag började visa henne runt. Zayn gick mest ointreserat bakom oss och muttrade lite då och då åt sin förtjusta syster. Hon sa åt honom flera gånger att sluta vara så sur, och jag skrattade åt hennes tonfall varje gång. Jag brukade inte skratta med folk ofta – förutom Justin. Men det var något med Doniya som jag gillade. Men det gick inte att beskriva vad.
Varför skulle det vara just hennes jävla familj vi skulle till? Och varför vad jag tvungen att spendera tid med henne och min syster för, när jag aldrig annars behövde det. Fast jag hade aldrig hört henne prata frivilligt förut. Hon hade en underbar röst. Vad fan är det du tänker Zayn? Jag smällde till mig själv mentalt. Ugh, inte sånna tankar.
Ointressant gick jag bakom Doniya och Nelsie medan dom pratade på förfullt om allt möjligt. Jag spetsade öronen lite när Doniya nämnde mitt namn.
”When Zayn was younger he used to come to me at the nights because he was to scared of the dark” sa hon och båda började skratta.
”When Doniya was younger she used to ran naked on the street” sa jag för att hämnas. Båda vände sig om och Nelsie började skratta.
”No that was actually you” svarade Doniya och dom båda började skratta medan jag blev helt röd om kinderna.
”Ooooo are you blushing Zaynieee” frågade Doniya överdrivet och nypte tag i mina kinder innan båda började skratta igen.
”Stop it” sa jag surt och skakade av mig hennes händer. När Doniyas händer ramlade av mina kinder fann hennes blick något bakom mig. Och jag vände mig också om. Det var en helt vanlig dörr.
”I haven't seen that room, whats that?”
”It's just my room” sa Nelsie lite frånvarande.
”Oh I want to see it!” Sa Doniya och började gå mot dörren. Precis innan hon skulle öppna dörren reagerade Nelsie.
”NO!” skrek hon högt och sprang fram och stoppade henne.
”What is it?” Frågade Doniya
”Eeh I haven't cleaned my room” Jag himlade med ögonen, typiskt tjejer att säga så.
Doniya suckade bara innan hon trängde sig förbi och öppnade dörren.
____________________________________________________________________________________________
Sorry för att jag inte uppdaterat på ett tag.. men i måndags hade jag tänkt lägga upp ett kapitel. Men min hund dog då, så jag hade ingen ork. Har liksom varit deppig i flera dagar nu.
Men här har ni iallafall Kap 8! Och snälla sluta inte läsa min blogg bara för att jag inte uppdaterar varje dag, jag försöker få in ett kapitel minst varannan dag. men ibland kommer det saker imellan :(
Kommentera :) Puss !
Kapitel 7 - Wierd
Irriterat slog jag handen på mobilen. Om jag slog hårt kanske den skulle sluta låta? Man kan ju alltid försöka.. Jag satte mig trött upp i sängen innan jag reste på mig och gick till min garderob för att hitta några kläder jag skulle kunna ha på mig idag. Skolan jag gick på var nog den enda skolan i London där man inte hade skoluniformer. Jag letade fram ett par svarta jeans samt en vit T-shirt. Sen gick jag in i badrummet och började styla mitt hår. Prick en halv timma senare lämnade jag huset för att gå till skolan.
Halva dagen hade gått och jag hade inte sett Nelsie någonstans. Jag hade haft två lektioner hon egentligen skulle varit med på, men hon var inte här.
Irritirad över att inte veta vart Nelsie va började jag gå mot lunchen när Niall kom springandes mot mig.
”Where did you go when we were at the park?”
”I'm so sorry but I followed Nelsie home”
”You did what? Was she good? And why didn't you called me yesterday?”
”Becuse i forgot, and she was okay”
”Omg we must tell the boys”
”Tell them what”
”That you slept with her”
”Niall I didn't.. ”
”Save it dude, c'mon now!”
Jag kan inte fatta det, jag hade missuppfattat Nialls fråga och nu trodde han att jag hade legat med Nelsie, vilket jag inte hade gjort! Och nu kommer han gå och berätta det för killarna, sen kommer dom sprida det i hela skolan och Nelsie kommer hata mig ännu mer. Bra gjort Harry.
Jag läste lappen för tionde gången, sen läste jag den igen, igen och igen. Efter fem minuter hade jag säkert läst den typ 20 gånger. Och jag visste fortfarande inte vad jag skulle göra.
”We're gonna have some guests tonight. I know that Justin are here, but you need to hide him. I don't want to show him to all our guests. It starts at 6pm, be there!”
Jag stirrade fortfarande på lappen. Skojade hon eller! Gäster? Vilka jävla gäster?! Hur fan tänker hon, tänk om någon ser Justin! Jag hatar henne så jävla mycket.
Jag hoppade till när jag hörde steg i trappan. Snabbt vände jag mig om mot Justin.
”apparently we're gonna have some guests tonight.. and we need to hide you, Sorry!”
Jag ser hur Justin stelnar till lite innan han mjuknar upp och börjar le
”It's okay, I will just hide up in your room.”
”sure its okay?”
”Yeah, so what are we doing today?”
”We can always play fifa?”
Senare samma dag, kl 6pm
Jag rusade ner för trappan för att möta upp våra gäster. Jag hade tagit på mig en enkel svart men väldigt vacker klänning. Eftersom Curella var väldigt noga med vad man hade på sig när man hade gäster. Jag hade även sminkat till mig för att se lite bättre ut. Mitt hår hade jag lockat så att det hängde perfekt över brösten.
När jag kom ner så ställde jag mig bredvid trappan för att hälsa på folk. Det skulle tydligen inte vara så många bara två-tre familjer och våran ”familj”, vilket skämt. Jag ville verkligen inte vara här. Med ett fakesmile så ställe jag mig och började hälsa på personerna som hade hunnit komma under min lilla tanke stund. Det plingade till på dörren och Curella gick och öppnade. In genom dörren kom en väldigt vacker kvinna, efter henne kom en man och efter mannen kom en person jag mycket väl kände igen. Jag frös till is, vadfan gjorde han här? Han kollade upp och rakt in i mina ögon, jag såg hur chockad han blev. Nu ville jag verkligen inte vara kvar här.
____________________________________________________________________________________________
Förlåt för att jag suger på att uppdatera!
Kommentera? :)
Kapitel 6 - Are you talking to me?
Vad han tvungen att vara här just nu? Det här skulle liksom gå snabbt, jag skulle bara gå ner på stan och köpa nudlar åt mig och Justin. Inte träffa Harry. Jag såg hur en folkmassa rörde sig mot mig, det var en stor grupp med tonårstjejer. Jag tog skansen och sprang in i gruppen, jag duckade och försökte smälta in så bra som möjligt. Snälla säg att han inte hittar mig.
”Nelsie!” Hela gruppen med tjejer stannade upp och glodde på Harry. Han kollade rakt på mig, fan han hade sett mig!
”Excuse me bur who are you and why are you talking to us?” det var någon tjej i ungefär 15års åldern som hade sagt det.
”What?” frågade Harry och lät sin blick falla på flickan i kanske två sekunder innan han fäste den på mig igen.
”You are clearly not Justin Bieber, witch means you can't speak to us!”
”Sorry, but I just vant to talk to Nelsie..” Tjejerna fnös innan dom vände sig om och började gå igen. Kvar stod jag och kollade ner i marken, jag vägrade möta hans blick.
”What are you doing?”
”Bying noodels..” Jag hörde hur Harry började skratta bredvid mig.
”Sooo what are you doing here when you're bying noodels?”
”Eeh I'm on my way home”
”oh i can walk you home, if you want?”
”eh i don't know if that's a good idea?”
”no problem i'll fix it!”
Vad skulle jag säga!? ”Nej du kan inte följa med mig hem för att min bror, världens kändaste person är hemma hos mig just nu..” Tror inte det va?
”Okay if it's okay for you..”
”ofcurse it is!”
Vi började gå mot mitt hus i tystnad. Men efter ett tag började Harry prata. Han pratade på om allt möjligt, och efter ett tag så började jag också prata konstigt nog. Tänk dig, här gick jag – den spännande, tysta mobbade tjejen som sa Nej till Harry Styles – och pratar och har kul med en av skolans mest populäraste kille, och i stunden tänker jag inte på något annat än Harry. Harry var verkligen en snäll och rolig person att prata med, när han inte var med sina vänner eller behövde spela cool. Han var sig själv. Det fanns bara en råga som snurrade i mitt huvud. Varför var han så snäll mot mig? Och varför lät jag han va det?
Utan att jag hade märkt det hade vi kommit in på min gata.
”Um i live here” sa jag och pekade på mitt hus.
”Are you kidding with me?” frågade Harry och skattade.
”Yeah.. why are you laughing?”
” Because i live there!” Sa han och ekade skrattandes mot det lite mindre tegelhuset mitt emot mitt hus. Jag blev helt stum, visste inte vad jag skulle säga. Jag menar var det en bra eller dålig sak att han bodde där?
”You do?” Frågade jag förvånat och log.
”Yeah”
”Then i guess i'll see you around?”
”See you”
Jag vände mig om och började gå mot mitt hus. Så fort jag kom in genom dörren sjönk jag ner mot en som man gör i filmer och drömde mig bort.
Hon hade pratat med mig, inte fräst eller ignorerat. Utan pratat. Och jag bodde granne med henne. Jag fattar inte hur jag inte lagt märke till det.
Med ett stort leende på läpparna gick jag in i mitt hus, när jag hade tagit av mig skorna så fortsatte jag upp på mitt rum. Så fort jag kom upp på mitt rum slängde jag mig på sängen. Min mobil vibrerade till och jag tog upp den.
”How is it going with that girl? - L”
Jag kände hur all min glädje gick ur mig när jag såg smset från Liam. Jag skulle bara få henne bi kär i mig och sedan lämna henne som vi alltid gjorde..
”Good – H”
Jag satte mobilen på laddning innan jag gick och la mig. Jag struntade i vad klockan var, jag ville inte vara vaken mer. Jag ville inte var medveten om vad det var jag skulle göra. Jag hade aldrig gjort såhär mot en tjej som inte velat ha mig från början förut.
____________________________________________________________________________________________
Förlåt för att kapitlet inte kom ut igår! Men jag hann verkligen inte!
Vet att det inte blev värlens bästa, men jag är skittrött! Haha, Kommentera :)
Puss!
Nytt kapitel imorgon, hoppas jag..!
Kapitel 5 - You bring me nightmares
Fan! Fan! Fan! Han fick inte se 'det', snälla säg att han inte hade sett 'det'! Snälla jag ber till gud! Dom enda som vet om 'det' han nyss pekat på är jag och 'Curella and her husband'.. Men dom vet inte vad som finns bakom 'det', den enda som vet är jag. Det är inte meningen att någon annan ska veta, det är ju liksom därför 'det' är gömt! Men jag kan väll berätta för Justin? Jag menar han litar jag ju på..
Jag tog ett djupt andetag. Okej här kommer det..
"It ... is .. just a broom closet!” Jag klarade inte av att säga det, det kommer bli allt för pinsamt och jag kommer börja gråta – vilket jag vägrar göra inför Justin – så jag ljög..
Han kollade på mig väldigt skeptiskt.
"If there is a" broom closet "why did it take so long to get it, and why is it hidden so you will not see it?” sa han sedan.
Vid det här laget satt jag och gav mig själv mentala käftsmällar..
”Because it's supposed to not be visible, kind of that it is not good blah blah blah, and it took a long time because it does not show, and when I'm not on it, which means that I forget what it is ..” Världens sämsta lögn, jag menar jag kunde väll kommit på något bättre?
Justin höjde på ena ögonbrynet, och jag kunde se på långa vägar att han inte trodde mig..
”Okay, let's pretend that I believe yout. Because how much I nag you're not going tell me..”
Jag andades lättat ut. Jag vet att det här är löjligt, och att jag egentligen bara borde berätta. Men jag vågar inte på något sätt. Jag va rädd, och det var det enda som stoppade mig.
nästa dag:
Jag granskade mig noga i spegeln, från topp till tå. Det såg perfekt ut, allt var perfekt och jag kunde inte vara lyckligare. Här stod jag Harry Edward Styles - the lyckiest man on the planet. Jag hörde hur det knackade på dörren och i nästa sekund slogs dörren upp och mamma och Gemma kom inrusandes med tårar i ögonen. Dom såg lyckligt på mig.
”Jag kan inte fatta att du ska Gifta dig!” Skriker mamma lyckligt ut och kramar om mig.
”Du är så vacker och stilig!” säger hon sedan och rätar till min fluga. Jag kan inte göra något annat än att le stort.
”Och jag som trodde att jag skulle gifta mig innan dig” säger Gemma gråtandes och slänger sig i mina armar. Jag skrattar lite åt henne men kramar ändå tillbaka. Mamma står och kollar kärleksfullt på oss. Innan hon slog ihop händerna och säger,
”Okej nu är det dags” Jag trodde jag skulle spricka av lycka snart. Men jag nickade och vi började gå mot stranden. Jag hade alltid velat ha ett strandbröllop, barfota..
När vi väl var framme så ställde jag mig bredvid prästen och kollade ut på all som var här. Jag granskade varje person noga. Sen flyttade jag min blick mot mina fyra bästavänner som även var mina 'Bestmans'. Sen lät jag min blick vandra mot strandgången mellan platserna som var fyllda med folk. Jag följde hela gången med blicken tills jag hittade det jag sökte. Där stod hon med den finaste vita klänningen jag någonsin sett, hennes perfekta ansiktsdrag var perfekt sminkade, hennes hår var utsläppt men man kunde se att det var en väldigt avancerad frisyr, hon var helt perfekt. Klänningen följde hennes former perfekt. Jag flyttade upp min blick till hennes underbara bruna ögon, och det enda jag kunde göra var att le lyckligt och kolla kärleksfullt in i hennes ögon. Musik började spelas och hon började sakta men säkert röra sig mot mig. Vid låtens slut var hon framme vid mig. Jag tog emot hennes hand och ledde upp henne så hon stod bredvid mig och höll i mina händer. Jag kollade rakt in i hennes ögon när prästen började tala. Jag lyssnade inte speciellt noga tills han sa att vi skulle säga efter honom..
”Jag Harry Edward Styles tager dig Nelsie Stewart....
Jag satte mig klarvaken och kallsvettig upp i sängen. Drömde jag nyss det där!? Jag menar på riktigt? Nu blev jag verkligen rädd, hon har gått på min skola i EN VECKA!! Jag menar det här är inte normalt! Jag är liksom för ung för att ens tänka så. Det här kan inte vara sant. Och det som skrämmer mig mest är att jag faktiskt önskar att drömmen var sann.. snälla säg att jag inte tänkte det där!?
Jag skakade på huvudet för att bli av med mina irriterade tankar och tog en titt på klockan, HALV FYRA PÅ MORGONEN!? Du måste skoja med mig? Jag suckade trött och släpade i upp ur sängen. Jag släpade trött mina fötter efter mig in till badrummet. När jag kom fram till spegeln kollade jag rakt in i mina trötta ögon. Jag var verkligen trött. Jag satte på kranen och böjde mig fram för att skvätta vatten i mitt ansikte. Vattnet var kallt och uppfriskande. Jag visste att jag inte skulle kunna somna om nu. Så istället gick jag ner i köket och öppnade kylskåpet i hop om att vi skulle ha något ätbart. Jag hittade en kladdkaka som mamma hade bakat igår. Jag tog ut den och började äta. När jag hade ätit upp kladdkakan kom jag på att mamma skulle bjuda några gäster på den. Fan! Irriterat så ställde jag mig i köket och började leta efter ett recept på kladdkaka. Jag menar så svårt kan det ju inte va, eller?
En och en halv timma senare stod kladdkakan i ugnen. Lättat satte jag mig ner på en stol vid köksbordet. Stryk det där jag sa om enkelt.. Först hade jag fått spring ner till en affär som har kvällsöppet för att köpa mjölk, sen när jag kom hem igen upptäckte jag att det inte skulle vara mjölk i.. Sen så råka jag spilla ner hela salt-skålen i smeten, så den kan vara lite salt. Sen blandade jag ihop bakpulver och vaniljsocker man hallå erkänn att två olika pulver i ungefär likadana burkar är svårt att se skillnad på?! Jag tror även smeten blev liteee lös.. Jag suckade djupt. Jag kunde verkligen inte laga mat! Jag la ner huvudet på bordet för att vila lite, jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre..
Jag vaknade till av att det luktade rök, vad fan? Hur länge hade jag sovit? Jag kollade på klockan och pustade ut, jag hade bara sovit i 40 minuter. Men vad var det som luktade så mycket rök? Sen kom jag på det, kladdkakan! Snabbt reste jag mig från stolen och öppnade ugnen. När jag öppnade fick jag all rök på mig. Snabbt som satan tog jag ur kladdkakan ur ugnen, konstigt nog var den inte bränd.. Jag ställde in det i kylen där den andra kladdkakan hade stått innan. Sen började jag vädra för att få bort röklukten. Jag började känna hur trött jag var, så jag gick och satte mig i soffan och satte på tven.
Jag vaknade upp av att något skakade på mig. När jag tittade upp såg jag mamma framför mig. Hon kollade på mig och sen började hon skratta.
”What are you doing out here, how long have you been up, and why do you have flour on your face?” Frågae hon och brast ut i skratt.
”I don't know..” svarade jag. Sen reste jag på mig och gick upp till mitt rum. Jag gick direkt och tog upp min mobil 12:20am visade klockan. Jag såg även att jag hade fått ett mess från Niall.
”Wassup? Do u want to come over? - N”
”Nothing.. Um sure i'll be at ur place in five – H”
”Good see ya soon”
”see ya”
Jag la ner mobilen och gick till garderoben för att ta på mig något.
Prick fem minuter senare rusade jag in i Nialls hus.
”NIALLLLLLLLL I'M HERE!!” Skrek jag in i huset. Jag hörde steg i trappan och i nästa sekund stod Niall framför mig. Lika glad som vanligt.
”What are we going to do?”
”We can go and play some footbal?”
”Yeah let's do that”
Jag skattade lite åt Niall på slutet där. Men han tog iallafall på sig sina skor och sen gick vi ut ur huset. Vi gick och hämtade en fotboll och sen började vi gå mot parken..
Två timmar senare la vi oss ner helt slutkörda på gräsmattan. Helt plötsligt bryter Niall ut i världens gapskratt, och eftersom jag inte heller kan hålla mig börjar jag också skratta.
”Wait isn't that the girl you are tying to get?” Frågar Niall helt plötsligt efter att vi har slutat skratta och satt oss upp för att prata.
Jag kollar dit och ser Nelsie gå lite längre bort. Hon ser lite borttappad ut.
”Wait i'll be back soon” Säger jag till Niall innan jag reser mig upp för att springa fram till henne.
____________________________________________________________________________________________
Äntligen är kapitel 5 uppe! Haha hoppas ni gillar det! :) x
Kapitel 4 - I've missed you..
Fredag. Bästa dagen på veckan. Jag älskar fredagar eftersom jag slipper skolan i två dagar. Vilket gör det till den helt klart bästa dagen på veckan. Justin ringde i onsdags, han hade inga dåliga nyheter – utan tvärtom han hade ännu bättre än innan! Han kommer till London ikväll! Och gissa vart han ska bo i två veckor? Jo här! Jag är så jävla glad! Anledningen till att han bor hos mig är att han har ledigt i två veckor, och då bor han hos mig (om han lovade att hålla låg profil, Ingen får veta att han bor här!) Men det klarar vi. Så jag ska vara ledig nästa vecka för att kunna vara så mycket som möjligt med Justin.
Jag la ifrån pennan en stund för att samla tankarna. TÄNK ATT HAN FAKTISKT KOMMER IDAG OCH SKA BO HÄR I TVÅ HELA F******* VECKOR!!! Okej jag måste lugna ner mig.. Jag tog ett djupt andetag och försökte samla tankarna innan jag upp pennan igen.
Okej nog skrivet om Justin. Även om Justin är det enda i mitt liv som är bra just nu. Skolan däremot är skit. Jag har inte lyckats skaffa mig en enda vän, och det har gått en hel jävla vecka! Fast jag är inte direkt förvånad..Ugh, och Harry håller fortfarande på. Och när han väl har sett mig så lämnar han mig inte ifred.. Att han inte bara fattar att jag inte vill ha med honom att göra! Det är hans fel att jag inte har några vänner, och så fort jag kommer i korridoren så kollar alla på mig – för dom vet, dom vet att jag är det som sa ”Nej” till Harry Styles. Och det gör mig till en tönt, en förlorare. Det är som om (enligt dom) jag har valt att vara en nörd. Vilket jag inte har gjort. Jag har valt att inte ha ”fejk” vänner som är med mig bara för att jag ”har ihop det” med Harry Styles för att han sedan ska göra slut med mig en vecka senare och skaffa en ny. Och då kommer dom lämna mig för att jag inte längre duger eftersom han dumpade mig.
Oj shit jag måste verkligen dra nu, Justin kommer om en timma och jag måste fixa mig!
Jag slog igen boken och gömde den. Sen började jag fixa mig. Jag gick till garderoben och tog fram en mysig grå stickad tröja och satte på mig den, sen tog jag på mig ett par vita jeans. Sött och enkelt. Sen gick jag till mitt badrum och började sminka mig. Det behövdes egentligen inte så mycket smink, men jag kände för att ta lite mer än jag brukade bara för att.
Jag drog sista draget med mascaran och kollade mig sedan i spegeln , perfekt! Jag hade lagt på lite kajal och även lite ögonskugga samt lite rouge, puder och conciler. Jag la även på lite mörk ögonskugga på mina ögonbryn bara för effekten. Håret borstade jag bara igenom och lät det vara som det var, hängandes självlockigt över axlarna. Jag gillade att ha mitt hår så, det var skönt och jag älskade mitt hår. Jag kollade på klockan och så att Justin skulle vara här om 10 minuter. Vi hade bestämt att han skulle åka hit i en helt vanlig bil med mörka rutor som han på något sätt skulle ta sig in i och åka ifrån hotellet fansen trodde han skulle bo på.. Dels för att ta bort risken att jag kan fastna på bild – vilket jag inte vill! Jag ryckte till när jag hörde diskreta knackningar på den stora dörren där nere. Med världens energi rusar jag med världens största leende ner för trappan, sen tar jag ett djupt andetag och öppnar dörren. Och där står han. Precis som jag kom ihåg honom – helt jävla fucking perfekt (om man får säga så om sin bror?).. Jag granskade honom noga, hans mörkbruna ögon, hans lätt rosa fylliga läppar, hans mörka perfecta ögonbryn, hans näsa, hans muskulösa armar.. Okej jag vet att det är fel att säga så om sin egna bror. Men sanningen är att jag ser mig själv i honom, jag känner igen mig själv så väl i honom. Och jag gillar det.
Jag vaknar upp ur mitt drömmande när jag känner hans trygga armar om mig. Den där trygga känslan fyller hela min kropp – jag känner mig som hemma.
”I've missed you so damn much” säger jag tillslut. Han svarar inte utan kramar mig bara hårdare.
Att få hålla om henne igen. Det går inte att beskriva känslan, den där underbara känslan. I mitt liv har det alltid känts som om jag har saknat något, men när jag är med Nelsie så är det som om det som saknas inte saknas längre. Vi skulle nog inte klara oss utan varandra. Jag skulle inte kunna hålla på med mitt jobb om hon inte fanns. Det var på grund av henne som jag började lägga upp videos på YouTube, fast det vet inte hon. Min Nelsie. Usch det låter som om jag är störtkär i henne eller något, vilket jag inte är! Vi har bara ett väldigt starkt band helt enkelt. Efter ett tag så släppte jag taget om henne.
” So how are you?” frågade jag.
” I'm fine” svarade hon.
” Are you sure?”
”Yes, you don't need to worry Justin” även om jag inte var helt övertygad så släppte jag det för tillfället.
”Do you want some tea?” frågade hon sedan.
”Yes, please” svarade jag och log varmt.
Vi gick in i köket och började göra i ordning te, jag valde kamomill te, medan Nelsie valde Citron te.
När teet var klart gick vi upp och satte oss i vardagsrummet där uppe. Jag tror vi satt och pratade i flera timmar, jag satt mest och beundrade huset (även fast jag hade ett större) så måste jag erkänna att det var ett väldigt fint, stort och imponerande hem. Medan jag satt och inspekterade rummet så fastnade min blick på en märklig dörr. Det var liksom nästan osynlig eller var man ska säga. Det fanns inga handtag och dörren smälte in med väggen perfekt. Framför dörren stod även en golvkrukväxt, som om det var meningen att dörren skulle vara gömd, ingen skulle få hitta den..
” Nelsie..?”
”Yes?”
”Whats that?” Frågade jag och pekade mot dörren. Och hon vände huvudet dit och fryste till för ett ögonblick innan hon tog ett djupt andetag och sa,
”A potted plant that is on the floor” (har ingen aning om hur man säger "Krukväxt" på engelska..!) Hon skattade till lite stelt på slutet.
”I mean behind the pot plant” Hon stelnade till, och verkade inte riktigt hitta rätt ord. Tillslut öppnade hon munnen,
”That's..
____________________________________________________________________________________________
JAG HAR INTERNET IGEN TJALALALALA! Haha men är seriöst fett glad! ..
Okej så här har ni ett kaitel med "Engelska dialoger" Jag ursäktar för felstav.. som kanske kan uppstå, eftersom jag inte orkar kolla igenom kapitelt just nu. Kollar sen och ändrar det som eventuellet är felstavat! Puss!
FÖRLÅT!!! MEN DET ÄR INTE MITT FEL ATT VI HAR ETT ****** INTERNET!
SVAR PÅ KOMMENTAR!
Kapitel 3 - You don't even know me!
Jag slog upp dörrarna till skolan och började gå. Varför kollade alltid alla på mig!? Jag börjar bli lite irriterad på det. Jag menar så ful kan jag inte vara, eller? Jag suckar och börjar gå mot mitt skåp. På vägen känner jag hur någon ansluter sig till min sida, överraskat kollar jag åt sidan för att kolla vem det är. Till min stora besvikelse ser jag – Harry – ugh.
”Heej Sexy!”
”Hej äckel”
”Hur mår du?”
”Som om du bryr dig”
”Vad är det du har emot mig?! Alla gillar mig, hur kan du inte göra det!?” Han slog ut med armarna frustrerat.
Jag suckade djupt och irriterat.
”Du känner ju mig inte ens!” Han suckade frustrerat men gick ändå därifrån. Jag suckade igen fast lättat den här gången.
Jag låste upp mitt skåp och kollade mitt schema, Kemi – great! Jag tog mina saker, sen började jag gå mot min första lektion.
* * *
När jag kom hem gick jag som vanligt upp på mitt rum, slängde mig på sägnen och förbannade mig själv för att jag levde. Okej det där kanske lät lite överdrivet.. men det var det jag gjorde. För jag hatar mig själv. Jag suckade, det var något jag gjorde ofta.. Nu när jag tänker efter så gör jag det minst 10 gånger om dan. Jag suckade igen, fast den här gången åt mina jobbiga tankar. Jag fattar inte varför jag tänker så mycket, jag menar jag har ju ändå inget vettigt att tänka på. Jag tänker liksom bara på massor med onödiga saker! Usch nej nu blir jag sur.
Mitt i allt mitt tänkande så började min mobil ringa, så jag tog upp den och svarade,
”Hej sis!”
”JUSTIN!”
”Haha ja..”
”Ja saknar dig så jävla mycket!”
”Saknar dig också sis!”
”När kommer du?”
”Um.. Jag vet inte exakt”
”Vad menar du?”
”Eeh du kan vi ta det här morgon? Jag måste verkligen gå nu, min paus är över”
”Okej.. älskar dig”
”Älskar dig sis!”
Jag la besviket på. Vad menade han? Tänk om han inte kommer! Då vet jag seriöst inte vad jag gör.. Jag sukade (igen) och tog upp min bok och penna..
Justin ringde nyss, han lät orolig.. frånvarande.. osäker. Vad ska jag göra? Tänk om han inte kommer? Tänk om han inte kan träffa mig.. eller ännu värre – tänk om han inte vill.
Okej jag måste byta samtalsämne innan jag börjar gråta. Jag hatar att gråta. Vi kan ju skriva lite mer om skolan. Jag överlevde, behöver jag säga mer? Jag hatar skolan , jag hatar honom! Han är så äcklig, så obehagligt. Fast jag måste erkänna att han är jävligt snygg. Skrev jag nyss det där? Åh gud döda mig innan jag dödar mig själv. Ingen kommer någonsin få läsa detta.
Jag smällde igen boken, jag övervägde om jag skulle gå och slänga den eller inte men bestämde mig för att gömma den till vidare. Sen la jag mig ner och somnade..
________________________________________________________________________________________
Bajsdåligt mellan kapitel, det är nästan så jag skäms.. Haha men jag behövde ett mellan kapitel, sorry!
Kommentera! :)
Vktigt !
Kapitel 2 - I Hate you, and i don't even know you.
Direkt när lektionen slutade var jag uppe på fötter, jag tänkte inte bli kvar sist i lektionssalen. Styles (jag säger Styles eftersom jag inte kan hans förnamn) var uppe på fötter innan mig och innan jag ens hunnit blinka var han ute ur klassrummet. Jag hade känt hans blick på mig under hela lektionen. Inte för att jag bryr mig. Phhft.
Jag började gå mot mitt skåp, när jag hittade det så låste jag upp det och la in mina saker en kollade jag mitt schema och såg att jag hade lunch i en timma sen skulle jag ha Engelska och NO sen slutade jag. Jag började gå mot matsalen bara för att se hur den såg ut, inte för att jag tänkte äta. Det var bara jag i korridoren skönt det! Helt plötsligt kände jag en hand på min rumpa, sekunden efter känner jag hur den nyper till. Jag skriker till av förvåning och vänder mig om. Framför mig ser jag ingen mindre än Styles. Han tappade hakan när han såg att det var jag. När han insåg det så stängde han den och började le ett smörigt leende.
”Heeeey Sexy!” sa han med det äckliga leendet.
”Vafan gör du äckel?” jag kollade argt och äcklat på honom.
”Tänkte bara hälsa dig välkommen till skolan” Han äcklade verkigen mig. Jag hörde skratt bakom honom , och upptäckte att det stod fyra killar till bakom honom.
” Vad heter du?” sa han när jag inte svarade och log det där smöriga leéndet.
”som om du bryr dig.”
”klart jag gör, mitt namn är Harry, Harry Styles!” där fick jag nog, jag vände mig om och började gå igen.
”vänta vart ska du?”
”bort från dig”
”vill du inte ha mig?"
Jag fortsatte gå och ignorerade honom.
”Skit i det då!” ropade han efter mig.
Jag såg henne gå iväg. Hon var vacker riktigt vacker. Men just nu hatade jag henne. Hon hade fått mig se dum ut inför killarna. Nu kommer det vara det enda dom pratar om hela veckan.. ” Harry Styles misslyckades att få en tjej på fall ” eller kanske ” Harry Styles fick ett "Nej" ”
Det är så killarna är. Ibland hatar jag att vara en av dom, alla tjejers hjärtan vi leker med, alla dåliga saker vi gör. Men det är det eller vara en mobbad nörd utan vänner. Det är så den här skolan fungerar – är man inte cool så finns man inte. Jag vaknade upp ur mina tankar av att Louis tog mig på axeln och sa
”Bättre lycka nästa gång Styles” innan han brast ut i skratt. Jag suckade och vände mig om och började gå.
Jag kunde inte sluta tänka på vad jag hade gjort. Jag visste att det här skulle bli ett problem, och det hade redan börjat bli ett. Första gången jag såg henne när jag kom ut från rektorns kontor, hela min värld stannade när jag såg hennes ögon. Gyllenbruna och varma. Hon var verkligen vacker. Jag får verkligen inte tänka så här. Det bryter mot alla reger. Men jag kan inte låta bli. Varje gång jag ser henne så blir jag illa till mods, tungan liksom fastnar i halsen och allt jag säger blir bara fel. Det var inte meningen att jag skulle ragga på henne. Det var Liams fel - som det alltid var. Han hade sagt åt mig och göra det. Och nu kommer hon hata mig för alltid. Jag visste att hon var annorlunda från första början. Gud varför tänker jag så här? Hon har ju bara gått på skolan i en dag!
Engelskan och SO gick snabbt. Medan jag gick till mitt skåp så kunde jag inte sluta tänka på händelsen med Harry förut och hans lilla ”gäng” som jag kallar dom. Jag hade hört att det är dom som ”bestämmer” och är dom ”coola” på skolan, och någon som hette ”Liam Payne” bestämde tydligen i gänget, han var ”kungen” och dom andra var hans ”betjänter/soldater” som gjorde allt han sa åt dom att göra. Löjligt om ni frågar mig. Och om ni undrar hur jag fick reda på det så.. Det tänker jag inte berätta för det är min hemlis tjalala'. Nej men avarligt ni får väll reda på en annan gång, och om ni så gärna vill veta – Googla på det eller något. Inte för att ni kommer hitta andledningen då, utan för att det är kul att googla..
* * *
När jag kom hem gick jag direkt upp till mitt rum och slängde mig på sängen. Som jag alltid gjorde när jag kom hem. Jag gjorde aldrig läxorna, vilket jag tyckte var onödigt. Skola har man på dagen under skoltid – inte på fritiden! Duh varför tror du det heter fridtid?
Juste jag har ju inte berättat för er hur det ser ut i vårat äckligt stilrena hus.. Inte för att ni bryr er men men.. På utsidan är det stort och vitt med mycket fönster, och på baksidan är det typ en stor pool, har aldrig riktigt kollat.. När man kommer in i hallen är det en stor hall med en stor bred trappa upp till övervåningen. Det är högt i tak i hela huset, så huset är väldigt högt.. På övervåningen har jag mitt rum och ett eget badrum, plus ett eget vardagsrum. På udervåningen finns, kök, vardagsrum, tre toaletter, Lisa & Carls sovrum, och även typ några ”sällskapsrum”. Det finns inte så mycket mer att säga.. Typ att allt är vitt förutom dom ljusbruna sofforna och det svarta köket.. Det påminner om ett slott det här huset. Och det är precis vad det är,ett slott.
Justin smsade mig idag! Jag blev faktiskt glad, sist han hörde av sig var typ innan vi flyttade.. jag bryr mig inte om mycket – men Justin och musik bryr jag mig jävligt mycket om. Jag vill bli låtskrivare.. eftersom jag faktiskt har skrivit hälften av Justins låtar.. Vi ska träffas nästa vecka! Jag saknar honom så mycket! Ni kanske undrar hur vi fick kontakten eftersom att jag gavs bort när jag var liten.. Jo det var så här, jag hittade en bild på mig och Justin när vi var små precis innan vi skiljdes åt. Jag frågade dom jag bor hos vem det var brevid mig och dom berättade – simple as that! Nej men sen så sökte jag upp honom och vi fick kontakten, riktigt bra kontakt fick vi. Vi träffades inte förens efter han hade blivit känd och allt.. eftersom det var så långt imellan och så. Men nu har vi träffats typ 10 gånger. Men vi smsar jämt. Det är skönt att ha en person som bryr sig om mig. Han är den enda jag kan lita på. Jag älskar honom.
Nog skrivet om Justin.. Isstället jag ju skriva lite om skolan..
Första dagen i skolan = avklarad! Och det var hemskare än jag trodde det skulle vara.. även fast det kanske inte var så hemskt. Okej så hemskt var det inte.. Jag klarade lektionerna genom att sitta längst bak och rita på bänken..
Skolan jag börjat på är.. jag vet inte.. typ som ett slott, detta slott har en kung – namn – Liam Payne – Hans betjänter – Harry Styles(dum i huvudet!), Louis Tomlinson, Zayn Malik & Niall Horan(”Horan” betyder ”slut” på svenska HAHA – Resten på hans skola är .. typ.. hans ”folk”. Allt det här är patetiskt. Dom är idioter allihopa. Jag gillar inte personer som tar mig på rumpan utan att jag tillåter det. Jag hatat Harry, jag hatar Dom!
Kapitel 1 - a new "fresh" start..
Linnay Nelsie Elsoy Bieber.
Det är ett hemskt namn. Jag fattar inte ens varför det finns. Vem kommer på att döpa sitt barn till det? Jag menar Elsoy hur fan tänkte man där? Tänkte dom att deras barn skulle bli mobbat hela sitt liv eller? Och det gör det ju inte bättre att man heter Bieber i efternamn och råkar vara Justin Biebers' tvillingsyster. Ja ni läste rätt tvillingsyster. Varför vet då ingen att han har en tvillingsyster? Jo det ska jag tala om för er.. När hans mamma skulle föda honom visade det sig att det fanns två barn i magen och inte bara ett. Hon blev så chockad att hon gav bort det andra barnet till hennes väninna i England. Ja ni läste rätt England. Vem ger bort sitt nyfödda barn till ens väninna i England? Jo tydligen gör vissa människor det, hon klarade väll inte av att ha det nära eftersom hon avskydde det. Hon skulle få hennes dröm son – isstället fick hon en ful unge och en dröm son.. Då är det ju självklart att den fula ungen måste bort. Så det börjar med att denna fula unge får bo i någon liten skit by hon inte ens kan namnet på eftersom hon inte ens bryr sig. Hon bor där under hela sin uppväxt, fram tills nu. Hon är 17 och flyttar till London – inte för att hon bryr sig. Men hon måste börja i vanlig skola.. Hon har (nästan) alltid gått i en privatskola. Eftersom hon blev mobbad i den vanliga skolan hon gick i, och eftersom dom hon bodde hos var stenrika så fick hon en privatskola.
Människan jag nyss berättat om är jag. Hemskt. Men sant. Och eftersom jag inte vill att någon ska få reda på att jag är Justin Biebers' tvillingsyster (eftersom vi är ganska lika.. okej jävligt lika!) så ändrade jag mitt namn så fort han berättade för mig att han skulle börja lägga ut videos på sig själv när han sjöng.. Inte för att jag visste att han skulle bli känd, jag ville inte att någon skulle veta bara. För att jag skäms över att vara hans syster. Jag skäms över att jag föddes. Jag skäms över att min egna mamma inte gillar mig. Så jag ändrade mitt namn till Nelsie Stewart eftersom att dom jag bor hos heter Stewart. Alla tror att det är mina riktiga föräldrar, vilket jag är glad för – det är bara det att jag hatar dom. Dom enda som vet om att Justin är min bror är min * host * riktiga familj (om jag nu ens har en riktig familj) och dom jag bor hos. Jag vill inte att någon ska veta.
Jag slog igen boken med en duns. Det blev för mycket som vanligt. Jag tog upp handen och kände på mina kinder, japp blöta. Men vad hade jag förväntat mig? Lisa (hon som jag bor hos) även kallad Curella gav mig boken igår. Hon sa att det kunde vara bra för mig att skriva om mitt liv och mina känslor.. Jag håller inte med, men eftersom jag ska vara snäll nu så ger jag det ett försök. Jag vet att det inte kommer funka men men..
***
Jag öppnade dörren till Skolan och gick in genom entrén. Skolan var stor, grå och tråkig. Jag tog ett djupt andetag.
Ingen vet vem du är.
Dom har inga anledningar till att trycka ner dig.
Jag ska bara köra min överlevnadsplan så klarar jag mig.
1. Prata inte i onödan.
2.Titta inte på någon längre än 3 sekunder.
3. Räck aldrig upp handen.
4. Gå till lektionerna.
5. Gör det du kan – frys ut folk.
6. Bli inte kär.
7. Dra inte åt dig uppmärksamhet.
8. Gråt aldrig i skolan.
9. Följ dom här reglerna.
Löjligt va?
Jag började gå in i skolan på jakt efter Rektorns kontor. Ju längre in jag kom ju mer blickar fick jag på mig. Jag ryste till av obehag. I brevet vi fått hem stod det att Rektorns kontor låg högst upp i byggnaden. Onödigt om ni frågar mig. Tillslut hittade jag rektorns kontor. Jag skulle precis knacka på när jag hörde röster inifrån. ” Det var väldigt oansvarigt gjort!” sa en kall kvinlig röst.. ” Jag vet det kommer inte hända igen” svarade en mjuk hes killröst.. ”det hoppas jag, om det händer igen måste jag tyvärr kalla in dina föräldrar” ”Nej snälla! Jag lovar att det inte händer igen!” ”Okej då, kila iväg till din lektion igen”. Jag satte mig snabbt ner på en stol, som jag antog va en väntstol.
Dörren öppnades och jag reste på mig för att möta rektorn. Istället möts jag av dom finaste gröna ögon jag sett. Han kollar på mig, sen ursäktar han sig och går förbi mig för att försvinna.
Kvar står jag och försöker förstå vad jag nyss sett.. Tills rektorn harklar sig.
” Hej jag är din rektor Ann Andersson” jag sträcker fram min hand för att skaka hennes.
” Nelsie Stewart” Jag följde efter henne in på kontoret och satte mig på stolen framför hennes skrivbord. Hon började prata med mig om regler mm. Tillslut gav hon mig mitt schema och skåpnummer så jag kunde gå.
Jag började direkt leta efter mitt skåp, tredje våningen nr. 213. Helt plötsligt vibrerade det till i fickan och jag tog upp min mobil för att kolla smset.
” Heeeej solstråle! Haha för du är väll lika glad som vanigt antar jag? ;) Tänkte höra hur det går för dig, första dan i skolan och allt ;) Det är skönt att vi lite äldre slipper sånt, eller? Lycka till sis' saknar dig – J x”
Sa jag att Justin är min bästavän oxå? Jag berättar allt för honom. Våran relation är stark. Kan bero på att han är den enda som faktiskt gillar mig..
” Heej bro! Saknar dig med! Jo du skolan går väll bra.. Du vet vissa andra valde faktiskt skolan.. ;) Men jag har min första lektion nu, måste dra! Ses snart eller? Och bara så du vet.. jag är 3 minuter äldre än dig ;) - Din L x ”
”Jag kommer till London om en vecka, ses då? Som om du låter mig glömma.. haha! Lycka till på lektionen sis' älskar dig – din J x”
” Klart vi ses då! Tack så mycket... tror jag.. haha! - L x”
” Älskar dig”
”Älskar dig oxå”
Jag la ner mobilen i fickan och började leta efter min lektionssal.
När jag äntligen hittade rätt lektionssal knackade jag på försiktigt och öppnade dörren. Alla ögon riktades mot mig, inklusive ett par väldigt vackra gröna – det var han.
”Hm, och du är..?” sa en sur gubbe i 50 års åldern, tråkig och tjurig..
” Eeeh.. mitt namn är Nelsie Stewart .. och .. um .. jag är ny här, och jag tror jag ska gå i den här klassen..” Jag förbannade mig själv mentalt över att jag lät så nervös! Kunde jag inte bara vara normal ett litet tag? Eller ännu bättre osynlig.. och inte dra åt mig all uppmärksamhet..
”Ja juste, här är dina saker ms Stewart och jag har en plats åt dig där nere brevid mr Styles!” Han log ansträngt mot mig.. han och jag skulle inte komma överens. Har jag sagt att jag hatar fejk personer? När jag såg denna ”Styles” kändes det som jag fick en sten i magen, tungan fastnade i halsen och jag kände hur handsvetten sakta men säkert började komma. Jag torkade förjäves av dom på mina byxor och gick med bestämda steg och satte mig på platsen han pekat på.
”Mr Styles” Haha vem heter Styles i efternamn?
Direkt när jag satte mig ner så vek han undan blicken. Och jag tänkte inte anstränga mig för att vara snäll så jag satte mig bara ner och tog upp mina saker och koncentrerade mig på lektionen.
____________________________________________________________________________________________
Hoppas ni gillar det första kapitlet! Dom första kapitlerna kommer vara bildlösa tills jag fixar det! Kommer fixa det så snabbt jag kan!
Förlåt för att det tog lite tid innan det kom upp! Har haft så mycket att tänka på, plus att jag har haft fel dator!
PUSS!
